Idag var det agilityträning i ridhuset igen. Idag filmade Hedvig några av våra vändor då jag vill se hur farten ser ut. Idag kändes det verkligen inte som att vi hade nån bra fart alls men när man tittar på filmerna ser det inte riktigt så illa ut som det kändes. Vilket borde betyda att det faktiskt är helt ok när det känns bra!

Första kombinationen var den här.

 

Den andra kombination var lite mer svängig och vi hade svårt att få till svängen inför långhoppet då jag fick vänta in honom lite där vilket gjorde att han flera gånger vek av och inte tog långhoppet som han skulle. Även efter tunnel nummer två blev det ibland fel av samma anledning. Så film ett visar när det faktiskt funkade som jag tänkt. Film två visar när jag löste det på ett annat sätt för att räta upp honom mer.

 

 

 

 

 

Farten är inte katastrof. Men det finns helt klart mer att plocka om vi tränar mer fysik. Han måste trycka på mer och jaga ikapp snabbare när jag springer ifrån. Men vi har tränat katastrofalt dåligt i vinter. Jag är så ruggigt trött på det kalla så jag hittar inte motivationen. Nu måste det bli ändring på det!

Genusdebatten är glödhet just nu vilket såklart sprider vatten på min kvarn. Därför måste jag skriva ett inlägg till om en sak jag tycker är viktig.

Det här med vad som anses bra och inte bra. När vi tänker på genus ser vi att något måste göras. Så vad gör vi? Jo, vi gör om flickorna. För det är deras beteende som anses mindre värt. Att vara mjuk, rar och försiktig (ett beteende som anses flickigt) är inte alls lika mycket värt som att vara tuff, framåt och orädd (något som förknippas med pojkar). Därför uppmuntrar vi våra flickor att bli mer som pojkar.

När vi ska klä barnen och tänker genus tar vi bort allt rosa. Pojkarna får ha kvar det de har. Flickorna får jeans och blått och grönt. Kanske lite Spiderman också om vi är riktigt tuffa! För rosa är inte alls bra. Det är ju tjejigt. Aldrig att vi skulle klä våra pojkar i rosa. Det behövs inte. Vi kan känna oss medvetna ändå för vi klär barnen likadant. I blått och grönt och svart. Möjligen rött.

De leksaker vi väljer när vi är genusmedvetna är bilar och byggklossar. Vi tänker att det är bra. Dockor och matlagningsleksaker går bort. Det är omhändertagande vilket är en egenskap vi inte värderar som bra. Tänk om barnen ve och fasa väljer att bli sjuksköterskor? Eller förskollärare? Nej, usch! Dessa lågavlönade kvinnoyrken. Nu ska här skapas en ingenjör! Blir flickan ingenjör har vi lyckats i vårt genustänk.

Genus för mig är att värdera alla egenskaper (som inte är rent dåliga för att de skadar någon) lika. Alla yrken lika och alla klädval lika. Det jag vill ändra på är möjligheten för alla att själva hitta sin identitet utan att bli placerade i ett fack på grund av deras kön. Vi ska inte ta bort möjligheten att ha rosa och vara ömsint. Vi ska bara ge möjligheten att vara sån till fler. Liksom möjligheten att vara framåt och orädd och tuff.

Ja, jag vet att jag övergeneraliserar. Men i stort är det här vad jag ser. Mer eller mindre.

Varje år måste bokrean besökas. Det är ett måste. Så även detta år. Jag, Anja, Johan och Julia intog butikerna för att shoppa loss lite. Dock var inte utbudet kanonstort. Men några böcker fick jag med mig hem.

När jag läser skönlitterärt vill jag ha pocket. Därför köper jag inte sådana böcker på rea då rean består i inbundna böcker med hatobjektspapper runt. I år bestod skörden därför av:

- En bok med cupcakesrecept

- En med pajrecept

- En med recept på såser och dippsåser

- Elvis - en liten stund med sex

Jag som aldrig befinner mig särskilt långa stunder i köket och som alltid haft som princip att inte baka. I vår familj är det Adde som får stå för den biten. Men nu ska jag visst lära mig att döma av böckerna jag fick med mig hem. Imorn ska jag baka cupcakes tänkte jag. När jag återhämtar mig mellan varven i köket ska jag skratta högt till Elvis.

Jag slutade jobbet tidigt idag. Eftersom jag öppnade och var på plats klockan 05.50. Självklart blev barnen lediga och sjuka på löpande band så här sista dagen på sportlovet så jag fick ägna mig åt portfoliearbete och annat pappersjobb. Första barnet anlände halv 8. Men skönt att få lite ordning på femåringarnas pärmar inför inskolningen till förskoleklass i alla fall! Jag har ju nio femåringar som ska göras redo för den stora världen till hösten. Spännande!

Väl hemma hamnade jag i soffan en stund. Trött trött. Men ett löfte om tripp till ikea för köp av gardiner och gardinstänger till sovrum och kök fick mig att vakna! Självklart fick vi med oss ett par andra småsaker också på vägen men gardinger, som jag på egen hand fållade upp (med hjälp av limremsa, men ändå!), hänger nu på sin plats! Det ska allt bli ett hem av den här lägenheten också vågar jag påstå =)

Idag betalade jag mina räkningar. Jag tillhör kategorin som vill ha det ur världen snarast möjligt efter lönens inträde på kontot. Så att man vet säkert vad man har kvar liksom. Inte bränner pengar man tror sig äga men som sedan försvinner.

Idag hade jag dessutom den stora glädjen att betala den första räkningen till de som under fyra års studier sett till att jag fått mat på bordet. CSN. 2300 kr rullar imorn ut från mitt konto och in på deras. Inte mer än rätt såklart, men surt när jag vet att min inkomst inte är många hundralappar mer än ingångslönen för en outbildad lagerarbetare. Vad är fyra års studier när man väljer att arbeta med något så oviktigt som barn?

Nu säger ni att det viktigaste faktiskt är att jag trivs med mitt jobb och att jag som lagerarbetare skulle kräkts lite i munnen varje dag. Sant. Men varför ska jag vara så jävla nöjd? För att jag är kvinna? Då ska jag se det som mitt kall att torka rumpor, snornäsor och nerkissade byxor om dagarna? Då ska jag tänka att jag faktiskt har pluggat i fyra år för att ge optimal pedagogisk utbildning till barnen och att det ska vara glädje nog?

Jag vill inte byta jobb. Verkligen inte. Men jag tänker inte sitta still och vara glad för att jag har ett mysigt jobb och därför inte känna att lönen spelar roll. Om andra med motsvarande längd på utbildning kan tjäna dubbelt så mycket som mig, varför ska jag då vara nöjd?

Jag är ett big fan av bloggaren Ketchupmamman. Hon är grym, rolig och fantastisk. Hon är dessutom helt fantastisk på att skriva inlägg om genus. De två senaste bör läsas då de handlar om precis det jag tror på! Det finns ingen anledning egentligen att jag skriver mer om det efter detta. Hon säger ju det jag tidigare försökt säga. Vi skapar våra barn.  -- Med vi menar jag samhället. Klädföretagen. Föräldrar. Förskolor och skolor.

Inlägg 1

Inlägg 2

Gillar du det du läser är det bara att gräva vidare i bloggen. Hon har massa bra saker att säga. Både allvarliga och roliga och allt i en enda röra!

Jag älskar mitt jobb. Det gör jag verkligen. Det är utmanande, roligt, kreativt och varierande. Med barn blir aldrig den ena dagen lik den andra och det är bara fantasin som sätter stopp för vad som ska hittas på. Att barn bara lär sig saker i skolbänken borde väl de flesta insett är totalfel vid det här laget! Vi lär oss tillsammans varje dag. Vi inser att det är precis lika lätt att säga triangel istället för trekant och att blått och gult blir grönt om man blandar det. Vi lär oss att det bästa sättet att leka på är när vi gör det tillsammans utan att bråka. Men vi glömmer lätt.. Såna dagar blir jag trött. När jag behöver lösa fler konflikter än jag anser vara på sin plats..

Såna dagar brukar jag slänga mig i soffan i personalrummet, raklång, och utbrista: Nej, nu sätter jag mig i kassan på Hemköp!

Varför gör jag det? Varför tror jag att det är så mycket göttigare? Jag har ju jobbat i butik och jag slutade. Det borde ha funnits någon anledning till det liksom. Ja, visst. Det var verkligen roligt det också. Men de där stunderna då man inte känner sig utmanad alls. Då man känner att nej, vad lär jag mig av det här? De fanns ju där, ganska ofta. Så nästa gång jag slänger mig raklång i soffan med ringande öron ska jag tänka:

Vilken pers! Men nu har jag blivit snäppet vassare på att hantera konflikter i den här barngruppen. Imorgon kan jag se strax innan det brakar lös att något inte stämmer. Då ska jag dra ihop gruppen och hitta på något kul och fängslande istället så att jag får dem med mig!

Nu hade jag en väldigt bra dag idag! Vi var på biblioteket och lånade nya böcker och efter maten gjorde vi älgbrorsor av filttyg med grenar som horn. Kanske var det därför jag började fundera =)

"Kanin är begåvad. Och han har Hjärna. Jag antar att det är därför han aldrig begriper någonting."

 

Nalle Puh - A.A. Milne

Ja, det var målet med dagens övning! Hedvig hade samma önskan och tog med ett par enklare kombinationer till träningen idag. Lydia hade med en lite krångligare så vi fick tre stycken att varva mellan.

Den första innehöll hinder, tunnel, slalom och balans och gav kontaktfält och slalomingångar som var lite luriga men utan att det blev rörigt. En kul och kort liten övning som fick igång oss efter vilan! Kontaktfälten satt snyggt efter en liten påminnelse.. Det är ju den där påminnelsen som försvårar.. Jag måste nog faktiskt börja ta om när det blir fel på tävling för att det ska bli ordentligt och riktigt gjort..

Övning nummer två såg ut så här:

 

bild av Hedvig

 

Den här övningen var helt fenomenal genom att den hade precis vad vi behöver! Tunnelsug, fart och snygga linjer! Bäst blev det om jag kallade in ståendes efter hinder nr 2 och sen bara öste rakt igenom banan. Efter nr 7 fick jag vara med och trycka ut honom lite så att han kom rakt emot långhoppet och sen var det bara full fart i mål. För att vara Kezo var det full fart när allt stämde och det kändes jättekul!

Egentligen skulle jag stannat här. Han började bli lite trött och sista övningen var lite för krånglig för att köras med trött hund. Bara för att det bara tränas en gång i veckan och kostar pengar behöver man inte köra rätt in i kaklet. Kezo blev för trött och även om han gjorde vad han skulle blev det inte så flytigt och fint som det skulle kunna bli.. Ska tänka på tills nästa gång!

Dagens träning gav kvitto på vad jag egentligen visste. Enklare fartövningar är precis vad vi behöver för att få till den där extra farten vi måste ha på tävling i vår/sommar. Nu kör vi! Full fart!

Helgen har varit sådär göttig som bara en vilohelg kan vara. Adde köpte Sims 3 i torsdags så gissa vad jag gjorde mellan vändorna till tvättstugan i fredags kväll? Ett mycket bra sätt att stänga av veckan och jobbfunderingar på!

I lördags åkte jag ner till stan för lunch på Steves med Maria och Anja. Tre timmars skitsnack om allt mellan himmel och jord med underbara flickor är ett grymt sätt att spendera en lördag på.

Då jag ville vara pigg och utvilad även idag, söndag, då det är agilityträning i eftermiddag som jag missat två helger i rad nu blev det hemmakväll med Adde även lördag. Han hade städat medan jag var på stan så vi kunde med gott samvete över både tvättande och städande inta soffan för sims och mys även denna kväll.

Nu ska jag och Kezo ut på morgonrundan för att sedan krama ut det sista lugnet av denna helg innan vi beger oss till ridhuset för veckans agilitypass. Lätta övningar med fart vill vi köra idag. Hoppas det finns att tillgå!

Vi har ju en bokcirkel, jag och ett par fina flickor. Vi träffas då och då och har läst mer eller mindre duktigt. Vi pratar och skrattar, äter och dricker gott och har det väldiugt trevligt. Det är ju det viktiga.

Den senaste träffen avhandlades boken Igelkottens elegans av Muriel Barbery.



Boken har ett underbart språk och ett tempo som är lugnt och behagligt. Handlingen går långsamt fram men man blir aldrig uttråkad då språket håller texten levande hela tiden. Handlingen utspelar sig i Paris och klasskillnader, intelligens och vänskap speglar boken.

Mot slutet drar handlingen iväg i ett snabbare tempo och slutet på boken nämner jag inget om, mer än att det känns lite som att författaren hade tidspress. Jag hade gärna sett ett annat slut.

Jag gillade boken skarpt även om det fanns saker som kunde varit bättre. Vem är perfekt liksom? Läs den!

 

 

vi börjar komma iordning

 

 

Kezo är leksugen?

 

 

trots intensiva påtryckningar från alla kompisar

Jag och två barn, fem år, sitter i ateljén och pysslar. Jag färglägger en Nalle Puhbild, det ena barnet limmar färgat papper på glasspinnar och barn två trycker ut glitterlim på ett papper. Vi sitter och snackar om vad vi gör, vilka färger vi använder och allt mellan himmel och jord.

Barnet som limmar med glitterlim får lim på tröjan och funderar lite..

"Jag kan sätta glitterlim på dina glasögon!"

Jag: "Men då ser jag ju inget?"

Barn: "Nej, då sitter du verkligen i klistret!"

Har jag inte världens härligaste jobb? Dessa finurliga ungar!

Idag är det alla hjärtans dag. Jag har för mig att jag förra året skrev något bittert om den dagen. Singel som jag var. Jag är fortfarande, trots samboskap, inget big fan av dagen. Beror det på att sambon spenderar den med sin stora kärlek i livet, Heroes of newerth?

Nja.. jag är nog mest fortfarande av åsikten att man bör visa kärlek till de man tycker om fler dagar än en om året. Men det såklart. Det skadar ju aldrig att bli påmind om att man har gott om älskade hjärtan där ute. Så puss på er sötaste ni! Ingen nämnd, ingen glömd.

 

och puss till Adde och Kezo! och Jonna.. där du är nu..

Jag kör en copy på Malin och laddar upp inför kvällens Kårtegeskifte med bilder från det bästa året. 2009. Såklart.

 

 

 

 

 

Hoppsan Kerstin!

 

 

Gooodaste maten på hela veckan!

 

 

Egentligen behövs det flera hundra bilder för alla är ett göttigt minne i sig.. Men det här får räcka! Den bästa bilden, som fick mig att skratta högt, valde jag bort av hänsyn till objektet på bilden. Men en morgon i en husvagn med popcorn och choklad efter en kväll med rödvin, var helt underbar..

När till och med Hedvig skrev i sin blogg häromdagen att hon hade vårkänslor började jag ju fundera en millisekund på om våren var sjukt tidig på grund av vinterns tidiga ankomst i höstas. Haha! Kom tillbaka när det finns en sportslig chans. Typ i VÅR.

Det jobbiga är att jag cyklade till jobbet imorse. Undrar när det är underlag för att cykla hem den?

Det bra är att barnen leker bra i snö och håller sig rena. Även hundens små tassar är torra och rena när vi kommer in nu. Sen är det kanske mindre spännande med hundpromenad när snön öser ner. Det får gärna sluta snöa. Men sen kan den få ligga. Till Mars. Då vill jag ha vår.

 

Vintern rasat ut bland våra fjällar. Fast 2009.

Har ägnat kvällen åt förlossningsteve. Fråga mig inte varför. Ena stunden vill jag kräkas, i nästa blir jag yr och svimfärdig. Det är ju helt galet att något så stort som ett barn, ska igenom nåt så litet som en snippa. Hallå liksom? Vem kom på den idén? Ja! Vi gör kvinnan 20% svagare fysiskt än mannen.. Vi ger henne mens.. Tuttar som är ivägen.. Men hallå, nåt mer borde vi komma på? Jag vet! Vi låter henne klämma ut barn också!! Hoppas hon spricker!

fast på slutet när allt slutat lyckligt ch barnen är ute och lustgasen gör att mamman inte känner smärtan. Då ser det ju lite fint ut, faktiskt.

Jag har ett par tre stycken i min bekantskapskrets som går ner i vikt eller deffar och bloggar om det. Duktiga flickor! Det verkar helt glaet jobbigt att räkna kalorier hela dagarna. Eller, det är väl något man vänjer sig vid, men själv skulle jag tröttna efter frukosten.

Själv har jag börjat cykla till jobbet igen. Det är typ allt som händer i hälsofrämjande åtgärder här. Frågan är dock. Ska jag göra mer? Eller ska jag få duga.. Jag får se.

 

På tal om nåt helt annat. De här glasögonen blev det. Även om ingen klär i något alls när man är blek och trött.

Igår var det agilitytävling i Valla ridhus här i Linköping. På grund av ett viktigt årsmöte med hundklubben på kvällen hade jag bara anmält tll agilityklassen. Då jag inte hunnit träna alls sen tävlingen i Karlstad bestämde jag mig för att det inte var ett nollat lopp som var det viktigaste utan att vi tänjde lite på farten.

Loppet kändes ganska fint. Vi fick 10 fel. Kontaktfält och en rejäl snurr vid slalom. Snurren gjorde ju att tiden rusade iväg så det gick inte att se på tiden hur snabbt vi sprang men det kändes bra. Han hade bra driv framåt och jag tyckte känslan var bra. Nu ska vi nöta kontaktfält och frotsätta arbetet med driv och fart på banan och utanför! Nästa tävling är i april så vi har tid på oss att komma i form!

Årsmötet gick bra och vi lyckades klubba igenom ett beslut om belysning på agilityplan!! Än är det många detaljer kvar, men första stenen är i rullning!

Agilitygänget visade som vanligt vilket tätt sammansvetsat gäng vi är. Personalen i lokalen där mötet och maten höll till fick be oss att gå när de skulle stänga för kvällen. Vi hade så roligt och pratade och skrattade att vi glömde tiden. Fyra av oss fortsatte sedan till en drinkbar för en något sur Cosmopolitan men med ännu mer skratt och prat.

Idag hade vi första mötet med trivselsektorn på klubben och det kändes bra. Vi ska nog få till ett bra år! Mycket finns att göra för att slipa stämningen på klubben, det var vi alla överens om.

Efter all denna aktivitet stendog bilen på väg hem. Bogsering till Malmslätt och promenad hem gjorde att jag också dog lite grann. Stensomnade i soffan och sov ett par timmar. Agilityträningen på kvällen ställdes in. Nästa tävling är som sagt i april. Det finns tid för en kväll utan träning!

Det kan vara så att mitt kryptiska framtidsinlägg igår var valprelaterat.. Men än är det som sagt långt kvar. Jag återkommer om info.

Igår skickade jag ett mail. Ett mail som eventuellt kanske kan ta mig ett steg närmare något som jag egentligen funderat på i flera år, men som aldrig blivit aktuellt. Det är fortfarande ett tag kvar tills det blir helt aktuellt, men jag ser ljuset i tunneln. Man måste börja i tid för att få det perfekta. 

Jag återkommer.

Adde lagar mat. Jag har duschat och sitter nu vid datorn. Jag må vara en stark förespråkare för att man aktivt bör arbeta för att något ska hända. Skönt då att man ibland inte behöver vara aktiv alls.

Ibland undrar jag när jobbet slutar vara psykiskt utmattande varje dag? Är det när man slutar bry sig? I så fall är jag nog hellre lite i tröttaste laget. Idag var i alla fall en feel-good dag. Smältvatten kan vara det roligaste ett barn ställs inför om dagarna. Leran skvätter och barnet är blött rakt igenom galon och stövlar. Men sablar vad kul det är!

Jag fick frågan häromdagen av en kompis om vad jag som jobbar i branchen tycker om detta. En förskola med väldigt stark genusprofil. Läs själva för att sätta er in mer. Artikeln är relativt kort.

Jag har kommenterat en annan blogg om samma ertikel tidigare så lägger in min kommentar där och svaret jag skickade till min vän här:

Min kommentar på det HÄR inlägget.

"Jag är själv förskollärare och försöker att tänka på detta i mitt arbete även om vi inte har en uttalad genuspedagogik. Det är jätteviktigt att ge alla samma möjligheter men det är SVÅRT!

Vi ska se barnen till de individer de är. Men mina fyra- femåringar har redan med sig sina könsroller hemifrån. Det är de individer de redan hunnit få. Flickorna har Hello Kitty och killarna Star Wars och det är så de tycker att det ska vara. Jag kan alltså inte möta dem där de är utan måste utmana dem.. För att tänka genus kan jag alltså inte se barnen som de individer de är, utan se vad jag kan göra för att få dem att tänka större, men är det rätt? Hur mycket ska jag in och peta?

Jag tycker att förskolor med uttalad genuspedagogik är bra och det är bullshit att barnen kommer se tillbaka på det med hat. Möjligen då om föräldrar till kompisar och släktingar ständigt påpekar för dem hur fel det är.. Det är vi vuxna som väljer hur barnen ska se på sin uppväxt.."

29 januari 2011 17:04

Mitt svar på mail från min vän:

"Jag tycker att det är en bra idé! Allt som är nytt verkar överdrivet och konstigt, men för att lyckas med en sån grej behöver vi nog "överdriva" lite.. Vi är så inrutade i våra mönster att det annars inte blir någon direkt skillnad.. Dock kan jag anta att de föräldrar som söker sig dit, redan har gett barnen en rätt neutral start i livet. För oftast är det ju hemmen som är den stora påverkan.. Vi i förskolorna försöker ju jobba aktivt.. Men flickorna kommer som rosa HelloKitty-flickor redan innan de är stora nog att bestämma själva.. Och pojkarna bär star wars innan de ens kan uttala ordet..

Så som sagt.. Det är en bra tanke! Och kanske kan dessa barn sen göra sina egna barn mer medvetna? För en förskola kan jobba hur hårt som helst.. men får man inte föräldrarna med sig i arbetet är det mycket jobb som går förlorat.."

Slutsats

Slutsatsen är väl då att jag är positiv till att något händer. Att de inrutade könsrollerna och normfamiljen utmanas. Att vi inser att vårt samhälle inte bara består av familjer där mamma och pappa är gifta och har de biologiska barnen Pelle i blått och Lisa i rosa. Är det inte på tiden att vi blir människor och inte män och kvinnor eller pojkar och flickor? Varför har utflykter i skolan alltid sett ut så att barnen ska gå två och två, pojke med flicka? Varför inte bara två och två, ett barn med ett annat barn?

Idag fick jag ett mess av Adde på jobbet. Vi hade visst glömt skriva fullmakt så att han kunde hämta ut en nyckel på Stångåstaden idag. De stänger fem. Jag slutar halv fem. Cyklar till jobbet. Nu när det är halt ute och min kondis är noll tar det ca 25 minuter för mig att cykla. Jag hade mitt körkort hemma.

Ni skulle sätt mig på cykeln från Malmslätt till Ryd. Snabb som vinden. Hem och hämta körkort. Till Stångåstaden för att hämta nycklarna. Jag svettades som en gris. Var röd i ansiktet och flåsade. Glasögonen immade. MEN, jag hann! Nu, sådär 3 timmar senare börjar pulsen hitta sitt normalläge igen.

Nu är vi med andra ord stolta innehavara av ett eget garage bara ett stenkast från lägenheten. Ett varmt garage där vi kan förvara en skruttig dammsugare och annat klart onödigt som vuxna människor har i sina garage. Jag ska nog ställa ut mina gamla pjäxor som saknar skidor och se om jag hittar nån gammal färgburk med färg som torkade in 1995. Rostiga spikar är bra med. Sen är jag nästan i klass med farfar.