Ett gammalt jobbmål

Jag hittade ett inlägg från när jag nyss börjat jobba där jag skrev ner ett mål med jobbet som jag hade. Hur gick det med det egentligen?

Bra för det mesta skulle jag vilja säga. Framförallt har jag jobbat mycket med förebyggande arbete. Vi pratar ofta och mycket om hur vi löser konflikter och hindrar dem från att uppstå.

- vad händer egentligen i kroppen när vi blir arga? Vill vi slåss? Vill vi sparka? Vill vi skrika eller bara gömma oss nånstans?

- vad ska vi göra för att ingen ska ta skada när vi blir arga? Ska vi springa ett varv runt huset? Sparka eller slå hårt i en vägg för att bli av med ilskan i fötterna och händerna? Sätta oss och prata eller bara göra något annat en stund?

Sen har jag ganska hårda regler. Jag tolererar inga beteenden som skadar andra. Nolltolerans är mitt motto och det mår vi alla bäst av. Barnen blir trygga av att veta vad som gäller och på frågan vad jag var bra på fick jag av barnen svaret:

- Du är bra på att säga till på skarpen!

Att vara bestämd betyder inte att jag inte är glad och berömmer de bra beteenden. Jag tror att en av mina bästa egenskaper som förskollärare är att jag inte är det minsta långsint alls. Jag kan vara rasande och riktigt arg om det behövs men när allt är utrett är det glömt. Då måste vi gå vidare. Då måste vi sätta oss ner och hitta på en ny aktivitet som fungerar bättre för det aktuella barnet eller den aktuella barngruppen. Det tror jag är viktigt. Bli gärna arg. Men visa att ilska inte betyder att du inte älskar. Ett barn som känner sig omtyckt och älskad klarar av en tillsägelse.

Nu blev det här långt. Har du orkat hit blir jag glad. Och glöm inte. Utan ett fungerande klimat i gruppen kommer ingen kunbskap att inhämtas.

Ett riktigt kojbygge kräver sin tänkare

Uppenbarligen är jag inte rätt kvinna för jobbet.

Byggde koja med barn på jobbet idag:

- Ida, varför satte du inte kudden här för? Det är mycket bättre!
- Aj då, tänkte inte på det..
- Nej, det är för att du är en dålig tänkare!

Ibland kan jag inte annat än instämma. Fast oftast beror det inte på att jag inte tänker. Jag tänker bara på för många saker samtidigt. Sannerligen är det ett av de mest framstående tecknen på att man är en dålig tänkare.

Om konsten att ljuga eller kanske i alla fall försköna

Imorse gick jag upp snortidigt och var på jobbet över en timme innan jag egentligen började. Jag skidade förstörda spår tills svetten rann och satte upp start- och målskyltar på ställen som inte var gjorda för skyltar.

Barnen var redan när de kom sådär mysigt uppspelta och ljudnivån var sådär mysigt hög som den bara kan vara i en för trång lokal med för många barn.

Vi släpade med oss skidor som inte provats hemma och gick till spåret med alla barn. Ingen kunde såklart sätta på sig skidorna själv och ett par skidor av 14 passade bra. Redan här började jag svettas som en gris. När sedan det första paret skidor ramlade av efter 5 meter och det sedan fortsatte i samma tempo i drygt en timme kände jag mig sådär lagom mör. Jag har aldrig fäst så många skidor på så många små barnfötter någon gång i hela mitt liv. Barnen grät för att inget funkade och de som inte grät skrek på hjälp. Jaja.. några barn harvade lugnt med bra skidor. Men de var få.

Dagen fortsatte i samma kaos då rutiner som byrts gör barngruppen orolig. Det var nog en av de värsta jobbdagarna so far. Så vad säger jag när föräldrarna hämtar?

"Åh vad kul vi hade!! Han/hon var sååå duktig och åkte två varv!" "Ja, visst är det kul att hitta på såna här grejer med barnen ibland så att det händer nåt roligt och kul!"

Barnen hade kul! Små stunder hade jag det med. Men om någon frågar mig nästa år om jag vill ansvara för Lilla vasaloppet tänker jag säga upp mig. Direkt.

Nu intar jag kassan.. eller?

Jag älskar mitt jobb. Det gör jag verkligen. Det är utmanande, roligt, kreativt och varierande. Med barn blir aldrig den ena dagen lik den andra och det är bara fantasin som sätter stopp för vad som ska hittas på. Att barn bara lär sig saker i skolbänken borde väl de flesta insett är totalfel vid det här laget! Vi lär oss tillsammans varje dag. Vi inser att det är precis lika lätt att säga triangel istället för trekant och att blått och gult blir grönt om man blandar det. Vi lär oss att det bästa sättet att leka på är när vi gör det tillsammans utan att bråka. Men vi glömmer lätt.. Såna dagar blir jag trött. När jag behöver lösa fler konflikter än jag anser vara på sin plats..

Såna dagar brukar jag slänga mig i soffan i personalrummet, raklång, och utbrista: Nej, nu sätter jag mig i kassan på Hemköp!

Varför gör jag det? Varför tror jag att det är så mycket göttigare? Jag har ju jobbat i butik och jag slutade. Det borde ha funnits någon anledning till det liksom. Ja, visst. Det var verkligen roligt det också. Men de där stunderna då man inte känner sig utmanad alls. Då man känner att nej, vad lär jag mig av det här? De fanns ju där, ganska ofta. Så nästa gång jag slänger mig raklång i soffan med ringande öron ska jag tänka:

Vilken pers! Men nu har jag blivit snäppet vassare på att hantera konflikter i den här barngruppen. Imorgon kan jag se strax innan det brakar lös att något inte stämmer. Då ska jag dra ihop gruppen och hitta på något kul och fängslande istället så att jag får dem med mig!

Nu hade jag en väldigt bra dag idag! Vi var på biblioteket och lånade nya böcker och efter maten gjorde vi älgbrorsor av filttyg med grenar som horn. Kanske var det därför jag började fundera =)

Dagens språklek

Jag och två barn, fem år, sitter i ateljén och pysslar. Jag färglägger en Nalle Puhbild, det ena barnet limmar färgat papper på glasspinnar och barn två trycker ut glitterlim på ett papper. Vi sitter och snackar om vad vi gör, vilka färger vi använder och allt mellan himmel och jord.

Barnet som limmar med glitterlim får lim på tröjan och funderar lite..

"Jag kan sätta glitterlim på dina glasögon!"

Jag: "Men då ser jag ju inget?"

Barn: "Nej, då sitter du verkligen i klistret!"

Har jag inte världens härligaste jobb? Dessa finurliga ungar!

Här sitter jag och utrotar könsroll

Adde lagar mat. Jag har duschat och sitter nu vid datorn. Jag må vara en stark förespråkare för att man aktivt bör arbeta för att något ska hända. Skönt då att man ibland inte behöver vara aktiv alls.

Ibland undrar jag när jobbet slutar vara psykiskt utmattande varje dag? Är det när man slutar bry sig? I så fall är jag nog hellre lite i tröttaste laget. Idag var i alla fall en feel-good dag. Smältvatten kan vara det roligaste ett barn ställs inför om dagarna. Leran skvätter och barnet är blött rakt igenom galon och stövlar. Men sablar vad kul det är!


Ibland känner man sig värdelös

Vissa dagar på jobbet känns som ett maraton. Inte för att de är för långa. Tiden går sjukt fort. Nej, för att man är totalt utpumpad och slutkörd när man kommer hem. Är det straffet för ett syndigt studentliv?

Annars då?

Nu har det varit så mycket mål och nytt år att ni snart undrar om detta är tiden på året jag lever för och endast nu. Nej, så är inte fallet!

Igår var det återigen dags för jobb. En bra dag med lite lagom mycket barn. Dock lärde jag mig en läxa. När man ska ha matsamling och vill få gruppen att landa lite efter utelek bör man inte hugga tag i boken Håkan-Bråkan och bebismysteriet. Jag hade själv aldrig läst just den boken men visste att Håkan-Bråkan var poppis bland barnen för vi har läst andra böcker i samma serie. Det jag INTE visste var att det stora mysteriet var hur barn blir till!

Att mitt i boken säga "Nä, ska vi bryta här och äta mat, klockan blev visst mycket?" Fungerar inte kan jag säga. Jösses. Det här var ju det mest spännande de läst på mycket, mycket länge! Så jag fick stålsätta mig och läsa om hur pappans snopp stoppas i mammans snippa medan barnen är helt fängslade av bilden på ett naket par. Undrar ni vad diskussionen handlade om under maten? När vi läste efter maten? När vi lekte efter maten? Vi har tittat på bilderna igen, vi har pratat om mammans ägg och pappans små grodyngelsliknande frön. Ja, jösses vilken dag det blev! Men, men. Nån dag kommer de ju att fråga. I vilket fall. Så nu har vi avklarat den biten! För den här gången.

...

Igår var en sån där dödens dag på jobbet. Efter lunch och framåt kände jag mig som världens sämsta pedagog och ungarna bara härjade fritt. Ibland vill jag säga upp mig och börja på Granngården istället igen. Gnälliga kunder är inget i jämförelse! Men jag vet ju att det snart kommer en sån där bra dag igen. Som gör det värt det!

Adde har satt upp en gran här hemma nu förresten! Den lyser så fint bredvid mig nu! Han är verkligen guld när jag kommer hem och bryter ihop litegrann efter den där dagen på jobbet. Nu kan julen snart få komma! Julklapparna är strax klara!

Jobbskadad

Ibland vaknar jag på natten med hjärtat i halsgropen för att barnen är borta. Som jag jobbar med. Det är helt galet. Jag går upp och letar efter dom. Inatt var det till och med så illa att jag konstaterade att barnen ju faktiskt var där i sovrummet men att de inte var mitt jobb förrän klockan 8.15 så jag kunde somna om. Hallå?? Jag såg alltså barnen leka i mitt sovrum!

En helt vanlig dag på jobbet

"Ida, du är sjuk!"
"Aj då, bäst jag lägger mig på soffan och vilar"
"Ja"
"Vad är det för fel på mig?"
"Du har ett hjärta i magen"

Ni förstår min oro här? Det kändes som att slutet var nära. Tack och lov fanns räddningen nära. Medicin intogs och jag blev frisk igen! För en kort stund. En ficklampa lyste mig i munnen och domen var ganska hård även denna gång. En groda i halsen. Vad nu då?

"Man tar bara en spade och gräver upp den, så här! Sen slänger vi den i vattnet! Se, där hoppar den iväg igen!"

Jag var skeptisk till det där med spaden. Men det gjorde inte alls ont. Tur att både jag och grodan klarade oss helskinnade ur det hela!

Man kanske ska byta jobb?




Wulffmorgenthaler

Mer bilder kan ni få imorn

För nu är det dags för uppdatering om vad som händer i Idas liv. Bra saker.

Idag var en kalasdag på jobbet måste jag säga. Underbar förmiddag i skogen med femåringarna, rolig pysseleftermiddag med 4-5-åringarna på eftermiddagen i Halloweens tecken och ett mycket givande första kurstillfälle i TRAS (tidig registrering av språkutveckling). Jag som varit trött, trött och ännu mera trött ett tag nu känner att det finns hopp!

Det ÄR ju det här jag vill jobba med och det ÄR ju så roligt när man anstränger sig lite för att göra det där lilla extra. Att se i princip ALLA barn släpa in sina föräldrar för att visa spökena och häxorna vi satt upp med fina ramar på väggen gör att det känns rätt och kul! Språkutveckling är ju dessutom ett av de ämnena jag alltid gillat allra mest så att få fördjupa sig i det mer är roligt!

So long lovers!

Barnbokstips

Jag jobbar som förskollärare. Alltså läser jag dagligen barnböcker för en mängd olika barn. Alltså tänkte jag det vore på tiden att jag berättar vilka böcker som uppskattas av barnen, och mig. Jag börjar med en bok jag faktiskt inte alls sett förrän jag började jobba. Men som lätt kan bli en klassiker!

Bajskorv av Stephanie Blake

En enkel bok om en liten kanin som bara kan säga en sak. Gissa vad?

När man läser denna bok för barnen får man dem verkligen med sig. I kör säger vi BAJSKORV där det ska sägas så det hörs lång väg. Om och om igen vill barnen lyssna till denna bok som är sådär lagom lång och har sådär lagom mycket text för att passa de mindre barnen. Passar de flesta barn i förskoleålder men kan barnet prata underlättar det för att få det är samspelet. I den härliga kiss- och bajsåldern vid 3-4 år passar den ju extra fint!



Jag hamrar och spikar, jag bygger en bil

Jag är typ världens sämsta på att blogga nu för tiden. Valet är över och i övrigt verkar jag för tillfället inte ha något liv utöver jobbet. Det slukar verkligen all min energi just nu. Delvis är det nog för att jag ännu inte vant mig. Det är en omställning. Det är också mycket att lära sig. Varje dag. Hög ljudnivå och högt tempo med så många barn.

Jag har dock fått veta att jag om allt går som det är tänkt får ett vikariat efter jul som gör att jag får vara på en och samma avdelning hela tiden. En avdelning jag trivs bra på dessutom. En klart positiv omställning till mina tre avdelningar nu.

Förskolläraryrket är det rätta för mig, som det ser ut nu. Vilken härlig utmaning det är! Varje dag, hela tiden!

Mitt jobb är grymt

Hur kan man inte tycka att livet leker när man får jobba med barn? Ingen dag är den andra lik. Varje barn har sin alldeles egna charm. Sen att man blir trött och faller halvdöd ner i soffan när man kommer hem fast man egentligen behöver tvätta, det får man ta!

 

Jag, Thea och Karin hemma hos Fia och Sabbe. Ännu en helt fantastisk liten tjej!

(Thea alltså, Karin är också fantastisk men vafan.. Thea är sötare!)


Efter regn kommer solsken

Det tycker jag är så fint..

Snart är semestern slut. Poff. Börjar jobba på måndag. Men faktiskt. Det ska bli kul! Jag hann ju bara jobba fem veckor innan min semester så särskilt slutkörd var jag kanske inte. Mest, jag-har-börjat-ett-nytt-jobb-och-pluggar-inte-längre-så-jag-är-slutkörd-på-nya-intryck. Men nu är jag fit for fight igen och redo att kasta mig ut i världen som förskollärare!


Mål med jobbet

Jag insåg idag på jobbet att jag har något jag vill bli bättre på när jag är med barnen. Beröm.

När barnen sköter sig och är duktiga, då får de sällan feedback på det de gör. De får fortsätta med vad de gör, det är tecknet på att de gör rätt, att de är duktiga. Men så fort de gör fel eller något som inte passar sig (ibland finns det konstiga regler på förskolor) då öppnar man munnen fort som tusan för att påpeka för barnen att de måste sluta med det felaktiga beteendet. Precis tvärtom mot hur jag arbetar med mina hundar. Precis tvärtom mot hur jag vill jobba.

Jag ska börja berömma barnen när de är duktiga (självklart gör jag det nu också, men på tok för sällan) och kanske ibland se lite mellan fingrarna och låta barnen reda ut en del knepiga situationer helt på egen hand. Vissa saker måste ju påpekas. Ibland utsätter barnen sig själva eller andra för fara. Men hur ska barnen lära sig att hantera konflikter om vi inte ibland låter dem lösa konflikterna helt på egen hand? De kanske inte alltid behöver vår hjälp?

Bra saker med att vara förskollärare

När klockan ringer 04,45 för att man ska öppna för dagen på förskolan.

Tur för mig att min kropp på något sätt klarar sig rätt hyffsat utan massa sömn.

Produktiv dag

Idag har jag:

- Jobbat min första dag. Fick gå bredvid idag och lära känna en av avdelningarna av de tre jag ska jobba på. Det kändes bra och jag tror jag kommer trivas fint! Har ca 70 barn att lära känna sammanlagt, men sakta men säkert ska det nog gå bra. Kan redan namnet på väldigt många av barnen!

- Cyklade till och från jobbet. drygt 5 km enkel tripp blir det ju ungefär en mil om dagen. Skönt att röra sig!

- Handlade rengöringsmedel och gummihandskar när jag kom hem och skurade och diskade i köket där mina kära grannar grisat ner gärnet med diverse avskedsmiddagar innan hemgång för sommaren. Nu är det lagamatvänligt där igen!

- Lagat två matlådor inför veckan. Man kan äta förskolans mat, men den kommer från storkök och var inte jätterolig det jag såg idag så jag tror jag kommer köra mest på egen. Lättare då jag inte äter kött också. Slippa specialbeställa.

Bra dag!

Tidigare inlägg
RSS 2.0