När jag slutar jobbet och säger hej då till tre barn som sitter och spelar spel får jag en bamsekram och en puss av alla tre. Glad i själen cyklar jag hem!

 

Sen kommer jag hem och möts av den här killen. Lika glad blir jag då! Inom en framtid kommer jag mötas av mer som gör mig glad, men det återkommer jag till.

Igår var det ridning på kvällen. Galoppfattningar stod på schemat och det gick riktigt bra! Så bra att jag fick lite svårare övningar. Fick fatta vänster galopp från skritt i högervarv. Lyckades till och med riktigt bra! Det är helt galet kul! Så fort jag kliver ur bilen på stallplanen så rinner all stress bara av mig på studs. Det är så avkopplande att vara där att jag är glad när hästen jag rider inte ska gå nästa lektion. För då får jag stanna kvar och rykta.

Ikväll står tvätten i högar och väntar på sin tur in i maskinen. Det är tvättdag och jag kan inte säga att jag längtat. Men det måste göras! Jag sörjde alltså inte när Adde berättade att Hemköp sålde lösgodis för 29 pix idag. En rejäl laddning ska hålla mig flytande under kvällen!

Idag firar Sofia och Sabina 2-årig bröllopsdag! Eftersom jag var toastmaster på deras bröllop känns det lite extra speciellt för mig. Det var ett bröllop jag än i dag minns som det var igår just på grund av att jag var så skärpt hela tiden. Men det jag minns allra mest är den fina stunden då de går in tillsammans till fin musik och säger ja till att leva tillsammans i resten av deras liv. Det var så fint!

Så grattis Sofia och Sabina och hoppas ni får mängder med härliga år tillsammans!

 

Mina vänner på hemmaplan bildar familj på löpande band. Ett stort grattis nu senast till Anna och Daniel som i torsdags fick en liten flicka!

Något annat som hänt är att min kompis Fia skaffat en blogg. Hon skriver så himla mysigt om hennes och Sabinas liv med dottern Thea. Thea är drygt ett år och har ju därför börjat ta del av livet på ett sätt som bilderna fångar på ett så charmigt sätt.

Allt detta gör ju att man börjar längta. Bara lite. Det är inte dags än. Men för första gången känner jag ändå på riktigt att jag är redo att offra det som offras måste för familjelivet. När det är dags för oss. Sen är jag av åsikten att man kanske inte måste offra en massa. Men man kanske inte kan räkna med långa sovmornar på helgerna och sviriga fester för jämnan.

Än är jag ung. Än finns det saker som går före. Men man får väl drömma lite ibland?

Än så länge står det 3-3 i Akvariefrågan. 3 för, 3 emot.

Fördelar

- Det är fint

- Det ger lägenheten lite mer liv

- Det är roligt att göra iordning


Nackdelar

- Det grisar lätt igen

- Man tröttnar, och då grisar det också igen

- Fiskarna kan dö, eftersom akvarium alltid verkar få nitrit

- Det grisar igen

Jag satt och läste lite bloggar. Helt plötsligt inser jag att, just det! Det här måste jag blogga om! En halv sekund senare var det borta. Jag läser inlägget igen, men det måste vara taget från nåt annat sammanhang. Eller nåt. För jag kommer inte på vad som var viktigt. Så det var nog inte så viktigt.

I alla fall så blev jag sjuk på jobbet idag. Har känt ett par dagar att det varit på väg. Men min kropp är bra på att bromsa tills jobbveckan är över och man har tid och råd att vara sjuk. Så nu sitter jag med världens största godispåse som mannen i mitt liv handlade åt mig när han var på väg hit efter en promenad med Kezo. (nämnde jag att han är den bästa?)

Har tittat på ca 5 avsnitt av Vänner och nu hjälper godis och ipren mig att vara pigg nog för ett databesök. Fredagar är av någon anledning en rätt usel TV-dag. Tanken är väl inte att man ska vara sjuk, utan ute och svira.

Jag är också sugen på att skaffa ett litet akvarium. Är det en dum tanke? Adde får bara svara om han säger ja. Alla andra får svara ärligt.

Jag och Kezo hade myskväll häromdagen. Husse var någon annanstans så vi hade kvalitetstid på Rydsvägen 280.

 

 

 

Har Vecky Revyn liggandes bredvid mig och slänger ett getöga (varför heter det så??) på vad som står där. "Så får du fantastisk kyl". Jag ba, va?? Fantastiska saker i den? Snygg på utsidan? Billig? Säger välkommen hem! varje gång den öppnas?

Nej, jag läste visst fel. "Så får du fantastisk hy!" stod det. Jag skulle tipsa dom om kylreportaget tror jag. Klart intressantare. Hy-reportage är så 2000.

Idag var det agilityträning med Hedvig, Troll och Monster. Vi skulle utvidga våra Jaakkokunskaper. En lättare övning till att börja med för att verkligen få in hur det ska vara och sen en lite längre övning med två svängar a la Jaakko. Idag kände jag verkligen hur det ska vara när det fungerar. Det verkar som att svängen är som gjord för mig och Kezo. Det bara fungerar!

Den här kombinationen körde vi. Fast det här är Hedvig och Troll på kurs. Jaakkosvängen är vid hinder 3 och hindret precis innan tunneln. Ryggen ska vara vänd mot hindret hunden hoppar och man ska vara vänd åt det håll man sedan ska springa så att man snabbt kommer iväg medan hunden vänder runt hindret. Hunden får jaga efter vilket passar en följsam hund som Kezo perfekt! Svårförklarat i text är det. Man måste nog testa själv för att förstå helt.



Tack Hedvig för tipset och för våra gemensamma träningar! Det är guld att vara två!

Det börjar likna ett hem litegrann. Väggarna är fortfarande tomma men en och annan möbel har intagit sin plats i det Cronebäckska hemmet. Hemma-hos-Ida och Kezo (och Adde)!

 

 

 

 

Sen finns ju ett kök och ett sovrum och sånt också. Men man kan inte få allt på en gång. Det går ju inte.

Kom hem till den trevliga synen av att en hund saknades inne. Alltså, det var trevligt för att det var för att Adde var ute och gick med honom. Väldigt skönt att bara komma hem till en rastande hund!

Det här kortet hittade jag i min kamera. Det var medan jag flyttpackade i korridorsrummet. En viss liten dam ville gärna följa med och gick och lade sig i en av flyttlådorna. Vilken tur att vi hann flytta! En månad fick hon i nya lägenheten den lilla skruttan!

 

en helg i augusti fick jag beök av den finaste!

"Ok. Slalom, själv? Hmm.. nej, jag springer ur, måste ifatt. Men hallå?? Ta om? Slalom? Igen? Alla portar på en gång? Precis som vanligt? Men hallå?? Spring inte ifrån då!! Ok, bra. Nu är du lite närmare. Det där är mer lagom långt ifrån. Nu tar jag alla pinnar på samma gång. Det kan ju egentligen. Bra va?? Men vad nu?? Shit vad du springer!! Och hur vrider du dig människa?? Nej, jag fattar inte. Hoppar. Tydligen fel. Om igen. Jäklar vad hon springer efter slalom!! Ah, nu hamnade hon ju bättre till. Där kan jag hoppa! Oj!! Hon är redan på väg mot ett nytt hinder! Jag tvärvänder runt det hinder jag nyss hoppade! Coolt!! Hon blev asglad!! Jag måste gjort rätt!!"

Jag som matte har knappt fattat än precis hur man gör men Hedvig har gått kurs och jag SKA lära mig! Här kan sparas tid!

Så här ska det se ut! Här ser det så lätt ut att man knappt fattar vad som är nytt, men det är bra!

För nu är det dags för uppdatering om vad som händer i Idas liv. Bra saker.

Idag var en kalasdag på jobbet måste jag säga. Underbar förmiddag i skogen med femåringarna, rolig pysseleftermiddag med 4-5-åringarna på eftermiddagen i Halloweens tecken och ett mycket givande första kurstillfälle i TRAS (tidig registrering av språkutveckling). Jag som varit trött, trött och ännu mera trött ett tag nu känner att det finns hopp!

Det ÄR ju det här jag vill jobba med och det ÄR ju så roligt när man anstränger sig lite för att göra det där lilla extra. Att se i princip ALLA barn släpa in sina föräldrar för att visa spökena och häxorna vi satt upp med fina ramar på väggen gör att det känns rätt och kul! Språkutveckling är ju dessutom ett av de ämnena jag alltid gillat allra mest så att få fördjupa sig i det mer är roligt!

So long lovers!

Föra helgen var det tjejkväll här på Rydsvägen 280. Vi hade det najs =)

 

 

 

 

 

 

Jag har tömt min kamera för första gången på länge. Typ sen augusti. För att allt inte ska bli en enda röra kör jag lite i taget och börjar bakifrån.

 

 

 

Igår var jag förkyld. Så kvällen bestod i lek med Kezo på fotbollsplan i Malmslätt och sen en lugn hemmakväll.

- 10 par extra koppel till hunden om utifall att det skulle behövas.

- ungefär lika många halsband där kanske 2 faktiskt passar hunden som bor i hemmet.

- Kurslitteratur från utbildningen man inte lyckas sälja för att den utgått ur kurserna och som man vet man aldrig mer kommer läsa.

- En regnjacka man fått av någon nån gång som man ägt i fyra år men aldrig använt.

Men de kan väl vara bra att ha va?

Jag jobbar som förskollärare. Alltså läser jag dagligen barnböcker för en mängd olika barn. Alltså tänkte jag det vore på tiden att jag berättar vilka böcker som uppskattas av barnen, och mig. Jag börjar med en bok jag faktiskt inte alls sett förrän jag började jobba. Men som lätt kan bli en klassiker!

Bajskorv av Stephanie Blake

En enkel bok om en liten kanin som bara kan säga en sak. Gissa vad?

När man läser denna bok för barnen får man dem verkligen med sig. I kör säger vi BAJSKORV där det ska sägas så det hörs lång väg. Om och om igen vill barnen lyssna till denna bok som är sådär lagom lång och har sådär lagom mycket text för att passa de mindre barnen. Passar de flesta barn i förskoleålder men kan barnet prata underlättar det för att få det är samspelet. I den härliga kiss- och bajsåldern vid 3-4 år passar den ju extra fint!

Sakta men säkert börjar vardagen kännas vardag. En något tommare vardag där ett stycke hund saknas, men ändock. Det är för mycket på jobbet, men kanske är det skönt det också. Jag hinner ju inte direkt sitta och deppa ihop.

Hon är fortfarande enormt saknad. Det kommer hon alltid vara, men insikten om att det faktiskt var tur i oturen att jag valde att åka i tid till veterinären innan hon förblödde gör att jag ändå känner att jag gjorde vad jag kunde. Det är en klen tröst, men ändå en tröst.

Idag tänkte jag kolla upp möjligheterna att söka hälsobidrag på jobbet. Jag rider, håller på med agility och skulle behöva ett par nya joggingskor. Något ska väl man kunna söka pengar för av jobbet?? Kikade in på skatteverkets hemsida och möts av detta:

- Ridning: För dyr sport att utöva. Den är skattepliktig.

- Agility: Anses inte ge föraren någon vidare kondition eller muskelmassa. Inga pengar att hämta.

- Träningsskor. Skattepliktiga.

Det var väl det djävligaste. Här håller man igång med det ena och andra. Men har helt uppenbart valt fel saker. Hur fan kan det inte generera pengar för att ridning är för dyrt?? De har ju ändå ett maxbelopp liksom. Max 1200 kr per år. Då spelar väl inte det någon roll för dom att jag betalar det tredubbla på ett år?

Jag har tänkt öppna det här inlägget fler gånger, både igår och idag. Men bara tanken att skriva det har gjort mig gråtfärdig. Fast gråtfärdig är jag ju ändå. Och jag tror att det är bra att skriva det. Så att jag ska förstå. Hon kommer inte tillbaka. Aldrig. En tumör i mjälten som sprack satte stopp för Jonnas framfart i livet.

Så med tårarna rinnande ska jag säga adjö till Jonna, en hund jag fick tre år med. Tre år blandade med massvis med glädje och några gråa hår. En hund som Jonna är aldrig bara en hund. Hon var underbar att träna, det var det bästa hon visste. Hon var alltid på G, på gott och ont.

Två år på tävlingsbanorna fick vi. Sen tyckte jag att hindrena blev för höga till den lilla kroppen. Hon skulle ju hålla så många år.. Tänkte jag.. Det var ett år sen. För drygt ett år sedan startade vi vår sista tävling. Vi diskade oss i båda klasserna. Varför? För att hon sprang ifrån mig och var för glad. Alla hinder lockade och skulle tas, helst på en gång och bra mycket snabbare än jag kunde knata med bredvid. Det blev aldrig någon klass 3, trots att vi var så nära. Men vår sista tävling visade så tydlig vem Jonna var. Det var full fart och det var glädje!

Diskade vi oss alltid? Nej nej! Under våra två år tävlade vi ganska sparsamt. Men det gick emellanåt riktigt bra:

- Under en och samma tävling nollade vi båda våra klass 2-lopp. Agilityklassen resulterade i en andraplacering av 20 hundar och en pinne. Vår enda pinne tillsammans. Hoppklassen kom vi femma i och blev utan pinne. Men det var våra första nollade lopp tillsammans. Det var den dagen det lossnade för oss. Vi hade hittat varann och jag visste och hon visste. Vi visste hur vi fungerade. Tillsammans.

- Östgötamästerskapen 2008 knep vi en femteplacering på. Vi tog oss runt 2 lopp med inte så många fel och med riktigt bra fart. Det räckte till en femteplacering. Femma i Östergötland. Min skithund!

 

vi satte jävlarimig de satans kontaktfälten!

Jonna var inte bara en tävlingshund som gjorde allt för sin förare (hon betade av tre förare under sitt liv och gjorde sitt bästa oavsett vem som satt vid rodret). Nej, hon var den mest tillgivna hund du kan tänkta dig. Jag fick alltid tänka mig för vad jag bad henne göra. För det jag bad henne göra, det gjorde hon. Oavsett om hon hade förutsättningar att klara det eller inte. Tillgiven, kärleksfull, genomsnäll. Men också enerverande med sitt enormt morgonpigga "tjohoo!! godmorgon!! jag vill ha mat!! NUUUU!!!". Behöver jag säga att hon somnade in mätt på köttfärslimpa?

Jag skulle kunna skriva tusen ord till, minst. Men egentligen finns det inga ord som med rätta beskriver hur det känns att förlora en hund som Jonna. Hon blev inte ens 10 år. Hon fick aldrig bli gammal. Men hon fick heller aldrig några ålderskrämpor. Hon fick vara pigg och glad in i det sista. Hon fick somna i ett fint rum på Valla djurklinik med tända ljus i en skön säng i mattes knä. Hon kommer alltid att vara saknad, men jag måste försöka minnas de bra sakerna. Tre år är för kort tid. Men jag är enormt tacksam för de tre åren vi fick. Tack Jonna, för att du satte guldkant på vår tillvaro! För att du alltid fanns här. Även när jag var arg stod du ut. När jag var ledsen var du nära. När jag var glad, var du glad. Tack!

 

Finaste Jonna