Ja, det var länge sen jag uppdaterade på den fronten nu. Livet tog ett litet sidospår och levs lite annorlunda just nu. Men vi håller igång!

Bland annat så är Kezo i Malmslätt om dagarna med Adde nu för tiden. Det betyder att vi cyklar dit och hem från och med den här veckan (förra veckan var jag lat och tog bilen). Det blir knappt en mil om dagen och det tycker jag är bra!

Vi har också, som ni såg på bilden i förra inlägget, fått upp lite hinder i Malmslätt. Där tränar vi litedå och då. Lite trångt är det, men ingångar i slalom får sig en ordentlig genomkörare och tajta svängar efter hopp, runt hopp osv. blir det också av!

Imorgon har jag dessutom vilat två kvällar hemma och SKA ut och springa igen! Nästa vecka är det blodomloppet. Då ska jag orka 5 km på asfalt.

Nu kör vi! Full fart!

Dagens pass:

1. Cykeltur med Kezo som enligt RunKeeper blev:

4,24 km

22,45 minuter

5,22 min/km

10 sekunder snabbare per km än förra gången men är svårt att mäta då det ska stannas och kissas och bajsas och sånt. Nästa gång ska jag nog rasta ordentligen och värma upp före så det bara är att köra igång direkt på cykel. Vi varvar fortfarande mellan trav och galopp i olika tempo och han kändes fin idag!

2. Joggingtur med Yasha som jag inte mätte då jag inte har nåt bra att ha telefonen i när jag springer. Måste skaffa en armförvaringsgrej tror jag.

I vilket fall så höll vi oss mest till stigar idag vilket känns väldigt bra för min motivation då jag trivs bäst där. Variation gillar jag och lite mer kuperat med blandat underlag håller mig vaken och pigg. Vi joggade ca 20 minuter och jag kände mig pigg och fräsch i ben och flås större delen av tiden. Yasha var väldigt bra att springa med då hon har en bättre grundfart i trav än Kezo och bitvis hjälper till att dra lite framåt.

Dagens övningar bestod i:

- Skritta i högt blåbärsris för att möta upp Julia vid motionscentrum Ryd.

- Promenad med Julia ca 3,5 km

- Skritta upp och ner för branta bergsknallar

- Springa lös och hoppa över omkullvälta stockar i skogen

- Hoppa Idas egengjorda studskombination med tre små hopphinder byggda av grenar 4*3 hopp

- Springa av sig lös en bit

- Skritta hem från Rydsskogen

Helgens hoppteknikkurs satte visst sina spår! Kezo verkar trött och nöjd. Jag är nöjd.

Nu ska jag bara:

1. Komma ihåg var jag satte upp studskombinationen

2. Hoppas att ingen förstört den

Målet "få-kezo-att-springa-fortare" har pågått ett tag. Idag tog jag steget lite längre och använde min nya vän Run Keeper för att börja mäta hur långt och hur fort han springer när vi cyklar. Tanken är att lättare kunna se att han utvecklas och blir snabbare.

Dagens resultat blev:

4,16 km
23 minuter
5,32 min/km

Lite långsammar än när jag cyklar till jobbet alltså men då börjar vi med en långsam uppvärmning och en långsam nedvarvning när Kezo springer bredvid vilket ju drar ner slutresultatet något.

När vi kör i spåret (vill inte låta honom galoppera fort på asfalt för mycket) varvar vi mellan snabb galopp - långsammare galopp - snabb trav. Än så länge inte så många och långa sträckor med riktigt snabb galopp men det ska sakta men säkert öka.

Han kändes fin idag. Ett par gånger tryckte han i riktigt ordentligt med bakkärran så att han fick det där trycket han sällan har, men som jag strävar efter. När vi gick av oss en liten vända på hemmaplan sen var han fortfarande pigg och framåt så helt utmattad blev han inte!

Full fart vid ett annat tillfälle med Juni

Frågan lyder: Är vi hundägare lite dumma på riktigt?

- Vi lägger flera tusen kronor för att köpa hunden/hundarna

- Vi betalar massor för mat, försäkring, veterinärvård, koppel, halsband, skålar, kurser, tävlingar etc.

- Vi lägger ner en stor del av vår lediga tid på promenader, träning och tävling.

- All ovanstående aktivitet sker oavsett väder.

- Sovmornar är för veklingar anser vi och ställer klockan på mitt i natten när det är dags att åka och tävla på de två enda lediga dagarna vi har under veckan.

Det här är såklart inte nog. Idag åkte vi ut till brukshundklubben för vårstädning. Kratta, elda grenar och bära löv i mängder under timmar som mot slutet kändes ganska långa. Det blev fint, men jösses vad trötta vi var! Att försöka sig på att leka när det var över var ju bara att glömma. Det får vi spara till en annan gång. Vi hade ju i alla fall tur med vädret. =)

Efter städningen åkte jag och Malin till HU för att träna lite. Hundarna hade ju mest fått ligga och titta på lövkrattandet så de ville ju göra nåt de också.

Varmt och lite slirigt var det men en rätt ok träning blev det ändå.

- Kontaktfält

- Springa framåt mot skål

- Threadles

- Slalomingångar och självständigt slalom

- Skick ut mot hinder

Ja, det kändes bra! Kezo var ganska varm och underlaget lockade inte till att springa jättefort men han var lyhörd och jag kände att jag handlade på ett sätt som gjorde att han alltid visste vad som gällde. Blev det fel korrigerade jag en liten detalj och vips så gick det som det skulle!

Nästa helg ska vi på hoppteknikkurs med Eva-Marie Wergård. Det ska bli jättekul och lärorikt. Lite mer utmaning behöver vi nu för att finslipa detaljerna. Lite snabbare, lite bättre. Det är målet med året.

Den här beskrivningen hittade jag hos John och jag kände att jag borde sprida den vidare. Jag passar nog in mest på agilitynörden tror jag. Delvis för att min hund är så långsam att jag faktiskt kan springa nästan lika fort. haha

Här följer en vägledning till de olika hundsporterna (nåja, några av dem) med utgångsläge ifrån din egen personlighet! Antingen väljer du sport utifrån hur bra beskrivningen stämmer in på dig själv (var ärlig!!) eller, ännu mer spännande, titta på de sporter du själv (eller dina vänner!) håller på med och häpna över vad ditt val avslöjar om dig som person! OBS!! Inga klagomål kommer att beaktas! Det är inte mitt fel att du är som du är! ;-)

SPÅR
Sporten för den sanne individualisten! Kan utövas helt utan att man behöver ta hänsyn till andra människor, något som du ser som ett stort plus. Spårmänniskan vet alltid själv bäst, och eftersom ingen annan följer med ut i skogen, är spår den överlägsna grenen vad gäller bortförklaringar -ingen annan än DU vet ju vad som egentligen hände där ute i skogen! Ingen ser heller alla dina misslyckanden, utan det är helt upp till ditt eget rymliga samvete hur du vill beskriva att din träning gått! (Vissa spårmänniskor medtager alltid extra apporter och spårslut för att kunna dölja ett eventuellt misslyckande -även på tävling!)

Viktiga karaktärsdrag
Ensamvarg, duktig på att räkna steg och pinnar, skarp syn (du tar apporten, inte hunden), måttligt terränggående, bra på att hitta på undanflykter. Hemsk sångröst för att skrämma bort älgar är ett plus!

SÖK
Spårets motsats! Perfekt för dig som vill studera hur människor fungerar i grupp -intriger, maktbalans, skiftande ledarskap. En bra övning för framtida deltagande i "Expedition Robinsson", du kommer garanterat att vilja rösta bort minst en deltagare per träningstillfälle! Bra sport för den som inte har så bra lokalsinne -även den vimsigaste brukar hitta tillbaka de 50 metrarna till mittstigen efter någon timme. Söket har nackdelen att alla andra i gruppen vet exakt hur uselt din hund går -men samtidigt har du fördelen av att kunna skylla alla dessa misstag på de andra i gruppen! Usla figgar och slarv på stigen kan ju få det bästa sökhundsämne att tappa sugen! Hade du bara en bättre grupp så...

Viktiga karaktärsdrag
Älskar att argumentera, bra på att skylla på andra, mycket terränggående (älskar du att kasta dig utför stup och hala bergshällar i 100 knyck är sök den enda sanna grenen för dig!), klarar av att ligga still i en snödriva eller inlåst i en nedgrävd låda hur länge som helst utan att förfrysa eller drabbas av klaustrofobi.

RAPPORT
Grenen för de sanna latmaskarna! Du låter hunden och hjälpföraren göra hela jobbet och sitter själv och fikar på A-stationen! En rapportmänniska bör ha mycket is i magen och gärna leva efter tesen "Går det så går det", för hunden kommer du inte se skymten av under hela träningspasset. En stor förkärlek för att sitta och fika, filosofera eller halvsova långa stunder i sträck är meriterande. Kommer inte hunden tillbaka, kan du hitta på vilka förklaringar som helst -ingen har ju sett den ute på sträckan, så hur skulle de andra i gänget kunna avgöra vad som är sant eller ej!?

Viktiga karaktärsdrag
Lugn, lat, optimist. Tar dagen (och träningen) som den kommer. Förkärlek för långa fikapauser.

SKYDDS
Grenen för dem som egentligen ville bli yrkesmilitärer eller poliser eller bara vanliga väktare men som i själva verket inte ens får bli dörrvakt på stans värsta sylta. En stor förkärlek för militärgrönt och kamouflage är ett måste! Du tycker inte om att träningsmetoderna ändrats de senaste 30 åren, och du förstår fortfarande inte vad alla dessa sällskapshundar har på Brukshundklubben att göra!? Du har mycket svårt att känna igen andra raser än schäfer och börjar gärna dina argument med "på MIN tid..." eller "det var bättre förr!" och du tillhör det lilla fåtal som tycker att gällivarehäng faktiskt är riktigt snyggt... En perfekt sport för den som vill fylla sin bil med munkorgar, skyddsärmar och andra attiraljer som visar att du verkligen är en sann bruksmänniska!

Viktiga karaktärsdrag
Självsäker, dryg, bakåtsträvande. Förmåga att se ner på alla andra grenar. Macho. Uppskattar hunddressyr a la 60-talet...

LYDNAD
Grenen för dig som inte vill ta ett steg själv utan att bli kommenderad! Passar alla utan fantasi och initiativförmåga, träningen utförs med slavisk noggrannhet och förändras aldrig. I lydnaden riskerar du aldrig att behöva bege dig ut i skogen, utan kan tryggt stanna kvar på din klippta gräsmatta eller klubbens lydnadsplan. Kräver minimal kondis och smidighet av föraren. Passar den som inte vill att hunden ska tänka och arbeta självständigt utan bara lyda! Perfekt gren för att få låta hunden sota för alla dina misslyckanden, taskiga självkänsla och maktbegär. Äntligen har du fått någon som till och med du kan bestämma över och hunsa med!

Viktiga karaktärsdrag
Dålig självkänsla, maktgalen, långsint, fantasilös. Måste uppskatta att traggla samma trista moment om och om igen. Förmåga att ta order från andra utan att tänka själv.

AGILITY
Grenen för dig som inbillar dig att du visst kan springa lika snabbt som din hund, samt skrika och vifta med armarna på samma gång! Du är den ständige optimisten som tror att trots att din hund diskat ut sig i tre lopp på raken, så kommer den ändå att vinna i det fjärde (och svåraste) loppet! Hoppet över ger dig aldrig, däremot överger dig ofta flåset, och ibland hunden. Men du är lika glad för det. Det kommer ju fler lopp. "Om inte..." säger du så fort du klivit av banan. Du har tusen förklaringar på vad som blev fel och varför. Du är expert på att se alla domarmissar och vet så väl att den ena klon faktiskt var på kontaktfältet så det så! Du tävlar mest för att träffa andra glada optimister -som inte heller kommer någon vart med sina hundar. Du tycker att det borde delas ut fler och större priser och tar glatt emot jumborosetter.

Viktiga karaktärsdrag
Älskar att springa och bli svettig, förmåga att både vifta, skrika och hoppa upp och ner samtidigt när hunden diskar sig, duktig på bortförklaringar, rosett-bög.

IPO
Grenen för dig som misslyckats i andra bruksgrenar och som snabbt behöver återställa ditt självförtroende -i IPO kan alla bli världsmästare, för än så länge så är du garanterat ensam på din klubb att tävla i den grenen! Ett klart övertag! Eftersom ingen annan förstår din träning, kan de inte heller se dina misstag, och om de tror sig se några sådana så förklarar du att "nere på KONTINENTEN" så vill man minsann ha hundar som gör precis som din! (Lugn, du behöver inte ha varit på "kontinenten" för att använda detta knep, det räcker med att ha hört någon annan säga att det är så...) IPO har även fördelen att spåren går i maklig takt över väl klippta gräsmattor -ingen risk att du ska tvingas få bra kondition eller bli terränggående. Även den fetaste tysk klarar av dem, så du kommer inte att ha något problem! IPO är snäppet bättre än skydds för den pryltokige; här finns milliarder livsviktiga prylar att köpa och hänga upp på hundburen! Och det bästa av allt; du måste byta ut dem så fort du hör om något nytt "nere på KONTINENTEN"!

Viktiga karaktärsdrag
Missförstådd världsmästare, macho, pryl-tokig, förakta svensk-skyddet och anse att allt som kommer utifrån automatiskt måste vara bättre än det vi redan har hemma i Sverige. Kunna hitta på egna skojiga termer när ord som "drifter" och "belastningsbar" börjar kännas uttjatade... 

Igår var det agilitytävling i Valla ridhus här i Linköping. På grund av ett viktigt årsmöte med hundklubben på kvällen hade jag bara anmält tll agilityklassen. Då jag inte hunnit träna alls sen tävlingen i Karlstad bestämde jag mig för att det inte var ett nollat lopp som var det viktigaste utan att vi tänjde lite på farten.

Loppet kändes ganska fint. Vi fick 10 fel. Kontaktfält och en rejäl snurr vid slalom. Snurren gjorde ju att tiden rusade iväg så det gick inte att se på tiden hur snabbt vi sprang men det kändes bra. Han hade bra driv framåt och jag tyckte känslan var bra. Nu ska vi nöta kontaktfält och frotsätta arbetet med driv och fart på banan och utanför! Nästa tävling är i april så vi har tid på oss att komma i form!

Årsmötet gick bra och vi lyckades klubba igenom ett beslut om belysning på agilityplan!! Än är det många detaljer kvar, men första stenen är i rullning!

Agilitygänget visade som vanligt vilket tätt sammansvetsat gäng vi är. Personalen i lokalen där mötet och maten höll till fick be oss att gå när de skulle stänga för kvällen. Vi hade så roligt och pratade och skrattade att vi glömde tiden. Fyra av oss fortsatte sedan till en drinkbar för en något sur Cosmopolitan men med ännu mer skratt och prat.

Idag hade vi första mötet med trivselsektorn på klubben och det kändes bra. Vi ska nog få till ett bra år! Mycket finns att göra för att slipa stämningen på klubben, det var vi alla överens om.

Efter all denna aktivitet stendog bilen på väg hem. Bogsering till Malmslätt och promenad hem gjorde att jag också dog lite grann. Stensomnade i soffan och sov ett par timmar. Agilityträningen på kvällen ställdes in. Nästa tävling är som sagt i april. Det finns tid för en kväll utan träning!

Det kan vara så att mitt kryptiska framtidsinlägg igår var valprelaterat.. Men än är det som sagt långt kvar. Jag återkommer om info.

Eller så är den bara rund. En så kallad fluntina. Anja och Johan har två söta katter!

 

 

 

Saga är också söt!

 

Julia fotade min jycke när vi var ute häromdagen. Lite sol hade inte skadat för ljusets skull. Men jag tycker allt det blev tjusigt ändå!

 

 

 

 

Visst är han den finaste?

Idag var det ridning som gällde igen. Har haft uppehåll på ett par veckor så kul att komma upp i sadeln igen! Hoppning stod på schemat och det var svårt! Storgalloperad häst gjorde att min balans inte höll måttet fullt ut. Jag kunde alltså inte göra de halvhalter fullt ut jag borde gjort = häst som blir lång i galoppen.

Mot slutet fick jag dock ihop honom och vi fick till ett par språng som kändes riktigt bra! Hoppas jag får rida Dreamer igen nästa vecka för då är det dressyr och jag VILL få till formen på honom på riktigt! Vi var så nära sist!

Nej, nu är jag inte direkt bitter. Men igår var jag på första träffen i mental träning med agilitygruppen. Jag ska lära mig tävla utan att må dåligt. Bli en vinnare mentalt! Det kan jag behöva som har såna taskiga nerver!

Nu är det såklart inte det som är tusan också. Nej, det är att det började diskuteras valp. Några stycken har valpar på g eller unghundar som mer eller mindre nyligen inskaffades och jag fick då frågan om det inte är dags för mig nu. När jag bara har en hund kvar. Det har ju egentligen aldrig varit tanken än. Men jösses vad sugen jag blev!

Man kan ju få drömma lite i alla fall.. Mannen i mitt liv påstår att collie är den enda rasen som kliver innanför vår tröskel i ägandeform. Eventuellt kan jag med blinkande ögon få till en sheltie. I så fall en liten och lätt liten sak med inte för mycket päls och fart och fläkt! När det blir får framtiden utvisa.

Det här kortet hittade jag i min kamera. Det var medan jag flyttpackade i korridorsrummet. En viss liten dam ville gärna följa med och gick och lade sig i en av flyttlådorna. Vilken tur att vi hann flytta! En månad fick hon i nya lägenheten den lilla skruttan!

Sakta men säkert börjar vardagen kännas vardag. En något tommare vardag där ett stycke hund saknas, men ändock. Det är för mycket på jobbet, men kanske är det skönt det också. Jag hinner ju inte direkt sitta och deppa ihop.

Hon är fortfarande enormt saknad. Det kommer hon alltid vara, men insikten om att det faktiskt var tur i oturen att jag valde att åka i tid till veterinären innan hon förblödde gör att jag ändå känner att jag gjorde vad jag kunde. Det är en klen tröst, men ändå en tröst.

Jag har tänkt öppna det här inlägget fler gånger, både igår och idag. Men bara tanken att skriva det har gjort mig gråtfärdig. Fast gråtfärdig är jag ju ändå. Och jag tror att det är bra att skriva det. Så att jag ska förstå. Hon kommer inte tillbaka. Aldrig. En tumör i mjälten som sprack satte stopp för Jonnas framfart i livet.

Så med tårarna rinnande ska jag säga adjö till Jonna, en hund jag fick tre år med. Tre år blandade med massvis med glädje och några gråa hår. En hund som Jonna är aldrig bara en hund. Hon var underbar att träna, det var det bästa hon visste. Hon var alltid på G, på gott och ont.

Två år på tävlingsbanorna fick vi. Sen tyckte jag att hindrena blev för höga till den lilla kroppen. Hon skulle ju hålla så många år.. Tänkte jag.. Det var ett år sen. För drygt ett år sedan startade vi vår sista tävling. Vi diskade oss i båda klasserna. Varför? För att hon sprang ifrån mig och var för glad. Alla hinder lockade och skulle tas, helst på en gång och bra mycket snabbare än jag kunde knata med bredvid. Det blev aldrig någon klass 3, trots att vi var så nära. Men vår sista tävling visade så tydlig vem Jonna var. Det var full fart och det var glädje!

Diskade vi oss alltid? Nej nej! Under våra två år tävlade vi ganska sparsamt. Men det gick emellanåt riktigt bra:

- Under en och samma tävling nollade vi båda våra klass 2-lopp. Agilityklassen resulterade i en andraplacering av 20 hundar och en pinne. Vår enda pinne tillsammans. Hoppklassen kom vi femma i och blev utan pinne. Men det var våra första nollade lopp tillsammans. Det var den dagen det lossnade för oss. Vi hade hittat varann och jag visste och hon visste. Vi visste hur vi fungerade. Tillsammans.

- Östgötamästerskapen 2008 knep vi en femteplacering på. Vi tog oss runt 2 lopp med inte så många fel och med riktigt bra fart. Det räckte till en femteplacering. Femma i Östergötland. Min skithund!

 

vi satte jävlarimig de satans kontaktfälten!

Jonna var inte bara en tävlingshund som gjorde allt för sin förare (hon betade av tre förare under sitt liv och gjorde sitt bästa oavsett vem som satt vid rodret). Nej, hon var den mest tillgivna hund du kan tänkta dig. Jag fick alltid tänka mig för vad jag bad henne göra. För det jag bad henne göra, det gjorde hon. Oavsett om hon hade förutsättningar att klara det eller inte. Tillgiven, kärleksfull, genomsnäll. Men också enerverande med sitt enormt morgonpigga "tjohoo!! godmorgon!! jag vill ha mat!! NUUUU!!!". Behöver jag säga att hon somnade in mätt på köttfärslimpa?

Jag skulle kunna skriva tusen ord till, minst. Men egentligen finns det inga ord som med rätta beskriver hur det känns att förlora en hund som Jonna. Hon blev inte ens 10 år. Hon fick aldrig bli gammal. Men hon fick heller aldrig några ålderskrämpor. Hon fick vara pigg och glad in i det sista. Hon fick somna i ett fint rum på Valla djurklinik med tända ljus i en skön säng i mattes knä. Hon kommer alltid att vara saknad, men jag måste försöka minnas de bra sakerna. Tre år är för kort tid. Men jag är enormt tacksam för de tre åren vi fick. Tack Jonna, för att du satte guldkant på vår tillvaro! För att du alltid fanns här. Även när jag var arg stod du ut. När jag var ledsen var du nära. När jag var glad, var du glad. Tack!

 

Finaste Jonna

 

Idag var jag och Anja på Heda ridskola och spanade. Fick veta att det nästa vecka drar igång en börja-om-grupp för oss som inte ridit på länge men en gång i tiden faktiskt visste att hästen sparkades där bak och bet i fram. Egentligen hade vi tänkt börja i vår, men nu blev vi sugna.

Har inventerat garderoben och detta fanns att tillgå:

- 1 styck hjälm som fortfarande ser ut som en hjälm.

- 1 par ridstövlar som knappt är använda och fortfarande går att dra igen över vaderna.

- 1 par ridbyxor som (förvånande nog) fortfarande passerar låren på väg upp till midjan.

Sen fanns det sporrar och strumpor och jackor och en massa skit som jag knappt fattar att jag sparat. Men bra var väl det. Det kostar att börja rida och skönt att slippa köpa allt nytt direkt. Vissa saker vill man ju byta ut vad det lider sen, men bra att ha nåt att börja med! Vi kör va?

 

Älskade Mira.. som är till salu igen. Jag har fått erbjudande om att köpa tillbaka. Men det går inte, ridskola får duga. Det gör sjukt ont i hjärtat att inte veta var hon tar vägen. Men jag måste tro att det kommer gå fint!

 

Om en styck hund rullar sig i en styck död-och-har-legat-i-solen-flera-dagar igelkott, då luktar hunden sedan jätteäckligt. Varför tycker inte ovan nämnda hund samma sak? Varför tycker hon att ovan nämnda igelkott luktade grymt nice? Hunden är nu schamponerad och doftar återigen som hon ska.

Nu har jag officiellt semester. Jag har redan ångest över att jag låter den gå till spillo. Men är trött så ska vila lite till innan jag tar tag i resten av dagen. Imorgon bär det av till Erika i Göteborg! 4 timmar i buss. Yey!

Så här har ni ett par bilder så länge =)

För ca en vecka sedan föddes Lycka hemma hos mamma och Ted. Lectra har blivit mamma för andra gången och här är den lilla godingen!

 

Det borde vara föbjudet med bruna tråkiga föl, men mamma har fortfarande en viss förhoppning om att hon kan bli brunskimmel då hon tydligen har vita stickelhår på benen. Söt är hon ju i alla fall!

 

 

 

Världens bästa mamma Lectra som är den näst bästa häst jag känner!

 

 

Qaprilli är den bästa häst jag känner! Bor också hos mamma och Ted och får gärna flytta hem till mig. Han är bara 173 cm i mankhöjd. Borde väl få plats?

Pratade med Anna igår. Hon hade klippt sin Bellman. En Kezo fast mindre. Jag gjorde ju det med Kezo också för ett par år sedan och det var ju rätt smidigt. Dock är han ju finare med massa päls. Men han mår så dåligt av värmen i år.. Hmm.. hur ska jag göra?

 

En nedklippt Kezo fotad av Memo

Ja, det är våren, som har kommit tillbaka igen!

 

Nästan sommar snart. Jag vill bada! Eller i alla fall vill hundarna det!