Jag insåg idag på jobbet att jag har något jag vill bli bättre på när jag är med barnen. Beröm.

När barnen sköter sig och är duktiga, då får de sällan feedback på det de gör. De får fortsätta med vad de gör, det är tecknet på att de gör rätt, att de är duktiga. Men så fort de gör fel eller något som inte passar sig (ibland finns det konstiga regler på förskolor) då öppnar man munnen fort som tusan för att påpeka för barnen att de måste sluta med det felaktiga beteendet. Precis tvärtom mot hur jag arbetar med mina hundar. Precis tvärtom mot hur jag vill jobba.

Jag ska börja berömma barnen när de är duktiga (självklart gör jag det nu också, men på tok för sällan) och kanske ibland se lite mellan fingrarna och låta barnen reda ut en del knepiga situationer helt på egen hand. Vissa saker måste ju påpekas. Ibland utsätter barnen sig själva eller andra för fara. Men hur ska barnen lära sig att hantera konflikter om vi inte ibland låter dem lösa konflikterna helt på egen hand? De kanske inte alltid behöver vår hjälp?