Ska vi utrota könsrollerna?

Jag fick frågan häromdagen av en kompis om vad jag som jobbar i branchen tycker om detta. En förskola med väldigt stark genusprofil. Läs själva för att sätta er in mer. Artikeln är relativt kort.

Jag har kommenterat en annan blogg om samma ertikel tidigare så lägger in min kommentar där och svaret jag skickade till min vän här:

Min kommentar på det HÄR inlägget.

"Jag är själv förskollärare och försöker att tänka på detta i mitt arbete även om vi inte har en uttalad genuspedagogik. Det är jätteviktigt att ge alla samma möjligheter men det är SVÅRT!

Vi ska se barnen till de individer de är. Men mina fyra- femåringar har redan med sig sina könsroller hemifrån. Det är de individer de redan hunnit få. Flickorna har Hello Kitty och killarna Star Wars och det är så de tycker att det ska vara. Jag kan alltså inte möta dem där de är utan måste utmana dem.. För att tänka genus kan jag alltså inte se barnen som de individer de är, utan se vad jag kan göra för att få dem att tänka större, men är det rätt? Hur mycket ska jag in och peta?

Jag tycker att förskolor med uttalad genuspedagogik är bra och det är bullshit att barnen kommer se tillbaka på det med hat. Möjligen då om föräldrar till kompisar och släktingar ständigt påpekar för dem hur fel det är.. Det är vi vuxna som väljer hur barnen ska se på sin uppväxt.."

29 januari 2011 17:04
Mitt svar på mail från min vän:

"Jag tycker att det är en bra idé! Allt som är nytt verkar överdrivet och konstigt, men för att lyckas med en sån grej behöver vi nog "överdriva" lite.. Vi är så inrutade i våra mönster att det annars inte blir någon direkt skillnad.. Dock kan jag anta att de föräldrar som söker sig dit, redan har gett barnen en rätt neutral start i livet. För oftast är det ju hemmen som är den stora påverkan.. Vi i förskolorna försöker ju jobba aktivt.. Men flickorna kommer som rosa HelloKitty-flickor redan innan de är stora nog att bestämma själva.. Och pojkarna bär star wars innan de ens kan uttala ordet..

Så som sagt.. Det är en bra tanke! Och kanske kan dessa barn sen göra sina egna barn mer medvetna? För en förskola kan jobba hur hårt som helst.. men får man inte föräldrarna med sig i arbetet är det mycket jobb som går förlorat.."

Slutsats

Slutsatsen är väl då att jag är positiv till att något händer. Att de inrutade könsrollerna och normfamiljen utmanas. Att vi inser att vårt samhälle inte bara består av familjer där mamma och pappa är gifta och har de biologiska barnen Pelle i blått och Lisa i rosa. Är det inte på tiden att vi blir människor och inte män och kvinnor eller pojkar och flickor? Varför har utflykter i skolan alltid sett ut så att barnen ska gå två och två, pojke med flicka? Varför inte bara två och två, ett barn med ett annat barn?

Kan du ärligt säga att du gjorde det för skolan?

Jag kan snart döpa om min blogg till bitterbloggen tror jag. Det ska bli ändring på det, men först måste jag bara skriva en sak till.

Jag skulle vilja att ni som röstade blått i förra årets val och säger att ni gjorde det för skolpolitiken kom och var med mig på jobbet en vecka. En dag skulle säkert räcka förvisso. Ni ska vara med mig när barnen springer på varandra för att det är trångt, ni ska vara med mig när de börjar bråka i jakt på uppmärksamhet som inte alltid räcker åt alla, ni ska vara med mig när min kollega har rast eller jag står i köket och diskar medan den andre är ensam med 14 barn och ni ska se mig i ögonen och hävda att ni fortfarande anser att de blåa för en vettig skolpolitik. Att betyg i ordning och uppförande är en lösning som gör att vi inte behöver mindre barngrupper. När barnen börjar få betyg är det försent. Eller borde vi börja ge betyg i förskolan? Skulle det lösa problemen även där? Skulle inte tro det.

Tack för mig.

Ju äldre barn desto värdare jobb?

Jag har ju en utbildning som täcker upp både förskola och skola. Jag har behörighet upp till årskurs fem. Jag valde, kanske för att det var där jobben fanns när jag slutade plugga men också för att jag trivs där, att jobba i förskolan.

Jag älskar mitt jobb. Jag gillar att se barnen utvecklas varje dag. Lära sig nya saker varje timme och känslan av att ha en läroplan som låter mig använda lärandet på ett sätt som passar oss. Mig och framförallt barnen. Jag gillar att arbeta i ett arbetslag där alla känner barnen. Där vi kan bolla idéer med varandra och gråta ut när ingenting stämmer. Jag tycker om dokumentationens möjlighet att utveckla mitt arbete och få barnen att känna sig stolta över det vi gör. Förskolan erbjuder så mycket. Vissa dagar kommer jag hem och sliter mitt hår. För att nästa dag få mig att skratta. Massor.

Men ofta när jag träffar nya människor, framförallt inom förskolan, så får jag höra. Du som också kan jobba i skolan, det är väl det du vill sen va? Jobba på riktigt. Men hallå? Varför skulle skolan vara mer på riktigt än förskolan? Varför ska jag känna att jag har lägre ambitioner för att jag anser att förskolan passar mig? För att jag inte trivs i en miljö där vi kräver av barn som inte är mycket äldre än mina små barn, att de ska sitta stilla och lyssna på en stol alldeles för länge.

Förskolan (inte dagis) är inte en förvaringsplats för era barn. Förskolan är så mycket mer och jag är stolt över att vara förskollärare! Faktiskt.

"Förskolan skall lägga grunden för ett livslångt lärande. Verksamheten skall vara rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar. Förskolan skall erbjuda barnen en god pedagogisk verksamhet, där omsorg, fostran och lärande bildar en helhet." (Läroplan för förskolan Lpfö98)

---------------------------------------------

Förtydligande.

Jag gnäller absolut inte på föräldrars inställning här. De allra flesta är faktiskt väldigt nöjda och glada! Det är mer själva inställningen: "Men du vill väl jobba i skolan egentligen va? Där det är på riktigt." Det är den jag opponerar mig emot!

Barn och vantar. En gåta.

Vantar! Man borde läsa minst ett års vantpåtagningskunskap när man läser till förskollärare. Det är ett mysterie att få dem att sitta. Men man kan tänka på vissa saker när de ska handlas.

-Vantar med långa skaft som dras över overall eller jacka är klart bäst!

- Ordentlig resår längst upp gör att de sitter kvar.

- Kontrollera att det inte är löst foder i som försvårar för tummen att hitta sin plats.

- Prova med jackan/overallen som barnet ska ha på förskolan så du vet att de sitter.

- Det är bra med kläder som barnet kan växa i. Men för långa ärmar på jacka/overall gör att handen inte sticker ut tillräckligt. Det försvårar för tummen att hamna rätt. Barnet blir handikappat och kan inte leka ordentligt.

- Vanten ska tåla viss väta. Stickade vantar är mysiga, men blöta händer fryser! och det viktigaste är ju faktiskt att de älskade ungarna håller sig varma!

 

En bra vantmodell!


Det här med portfolios

Jobbet som förskollärare går till viss del ut på att dokumentera det barnen gör. Gärna tillsammans med argument om varför man gör det man gör. Vad gör vi när vi leker? ungefär. Höja vår status och visa att vi är medvetna och har en tanke bakom vårt arbete. Just detta har jag insett är jätteroligt att jobba med så händer ibland att jag sitter kvällstid.. Som ikväll.

 

Idag gjorde vi kransar med barnen på 5-årsgruppen. Jag har en bild på varje barn görandes en varsin krans och under varje bild kommer denna att sitta. På ett färgglatt papper färdigt att sätta in i barnens pärmar. Tjusigt va?


Förskola eller dagis?

Jag är förskollärare, och lärare. Jag jobbar som förskollärare dock. På en förskola. Fenomenet förskola är väldigt dåligt rotat i mänskligheten. Det kallas dagis. Till och med av de som arbetar där. Men framförallt av föräldrar och därmed också barn. Barnen ska till dagis och de ska leka.

Egentligen ska jag kanske inte bry mig så mycket. Ord som ord. Dock ligger det ju mer i ordet förskola. En förberedelse för skolan. Vi har en läroplan som vi följer och vi har hårda krav på oss att barnen faktiskt ska utvecklas, språkligt, matematiskt, naturvetenskapligt och ja, i mycket. Vi ska inte bedriva undervisning i den mån att vi har lektioner. Det är viktigt. Dock ska vi i leken förbereda barnen för en värld där de dagligen möter matematiska begrepp och ett skriftspråk. Det är ett stort ansvar och det kräver mycket av oss som arbetar där. Såpass mycket att vi faktiskt har en lika lång utbildning som lärare.

Förskolan är ingen förvaringsplats där barnen "bara leker". På förskolan leker vi oss till utveckling. Vi har roligt medan vi gör det och barn vill faktiskt lära sig saker. Kanske kan vi faktiskt överväga att sluta säga dagis? För barnens skull.

Snart semester

Att börja klockan 7 är jobbigt. Jag är ruskigt trött. Delvis för att jag körde agility på klubben igår till rätt sent. Att sova mindre än 8 timmar har jag nog gjort för mycket den här veckan. Imorgon börjar jag också sju. Så ikväll blir det tidig sänggång!

Imorgon är dessutom sista arbetsdagen innan semestern! Trivs förvisso ruggigt bra på jobbet, men semester i 3 veckor ska inte sitta fel någonstans! Jag har ju knappt haft någon semester alls på 4a år. Semestern börjar med en liten tripp till Erika i Göteborg lördag-söndag med Karin. Det blir awesome!

Jobbdax!

RSS 2.0