Ja, igår bar det av till Karlstad ör 4 starter i klass 2. Peppade och galda i hågen över att första start inte var förrän efter lunch gav vi oss av, Hedvig, jag och hundarna.

Så här gick det:

Agility klass 2 A - 5 fel, kontaktfält (placering 7 av 33 starter)

Agility klass 2 B - 10 fel, slalomingång där jag råkade stå i vägen och de andra 5 vet jag faktiskt inte varför jag fick.

Hopp klass 2 A - 1,28 fel, tidsfel (placering 7 av 37)

Hoppklass 2 B - 0 fel (placering 9 av 38)

Inga pinnar men stabila lopp med få fel. Jag är väldigt nöjd med att vi håller en jämn stabil nivå på våra lopp men är mindre nöjd över att tiden inte räcker till när vi nollar. I hoppklass B var vi förvisso 2 sekunder under maxtiden, men 8 ekipage hade snabbare tid och det är för mycket. Speciellt då det var ett väldigt fint lopp med bra flyt. Vi sätter krångliga svängar fint och vi tar inga vida svängar men vår grundfart och vårt slalom är för långsamt.

Tankarna som gick på hemvägen var:

Vi har svängarna. Vi behöver träna på snabba lätta banor för att öka drivet framåt. Dock behöver vi fortfarande slipa på svängarna. Allt kan bli bättre. Men dessa bör då tränas separat i mindre kombinationer.

Det räcker inte att springa fort på agilityträningarna. Med en hund som aldrig rusar självmant när han är lös behövs fartträning mellan träningspassen. Långa inkallningar både på plan mark och i backe. Cykelturer i snabb takt och andra bra sätt att träna fart. Tips mottages gärna!

Kontaktfälten behöver som vanligt slipas. Jag måste kräva mer på tävling. Även om det kanske betyder att vi diskar oss.

Det bästa av allt med hela dagen var att jag höll nervositeten under kontroll. Jag har en hund som gör vad jag ber honom att göra. Gör jag rätt blir det rätt. Jag har inget att vara nervös över. Dessutom kommer jag INTE att kissa på mig under loppet även om det känns så precis innan jag ska in!

Jag har en härlig hund som gör så gott han kan efter de förutsättningar han har! Köper man en volvo istället för en rolls royce får man ha det i bahuvudet när man tävlar och tränar.

Det är därför vi aldrig kommer iväg. Nu skyller vi på att vi inte fått i oss kaffe än och att det inte finns i gamla lägenheten längre. Men snart drar jag igång skurandet. Eller vi.

Men.. Det kunde varit värre.

Mina i-landsbekymmer fick helt plötsigt ett helt nytt perspektiv när chocken slog ner i den Fyhrmanska familjen. En älskad pappa blir sjuk och min älskade Julia kastas mellan hopp och förtvivlan.

Jag håller alla mina tummar, har dörren öppen om du behöver sova någonstans som inte är hemma. Jag kommer om du ropar och nu ska jag strax iväg och hjälpa dig att packa. I hårda tider testas vännen, säger dom. Jag tänker inte höra till dem som kuggar testet. Jag älskar dig.

Ett besök hos tandläkaren är tydligen ett måste. Man ska vara rädd om de gaddar man har. För till skillnad från de små, som blir glad för varje ny tappad tand, blir man tandlös om de försvinner.

Jag blir dock lite chockad varje gång jag är där över hur ont allt gör. Ja, jag fick skrapa lite tandsten och ja, det kanske måste göra ont. Men om hon ska mäta en "ficka" i tandköttet med en smal pinne, varför måste den vara sylvass och varför måste hon trycka stenhårt med den så att det gör ont ända in i hjärnsubstansen?

Varför är den lilla spegelns handtag och baksida gjord av kall, stenhård metall?

Varför är mojängen man biter i när man ska ta en röntgenplåt kantig och stenhård så att den skär in i alla delar den kommer åt?

Varför måste man sedan betala en mindre förmögenhet för denna tortyr?

Jag hade i alla fall inga hål. Jippi. Eller nåt.

- När det är precis i startgroparna och det står saker precis överallt.

- När man inser att kläderna aldrig i livet kommer få plats i garderoberna.

- När man får flytta sin dator till en sämre plats i lägenheten för att den andres dator är viktigare.

Saker som är bra på riktigt

- När man kommer hem efter jobbet och någon man tycker väldigt mycket om finns i lägenheten.

- När man vaknar på morgonen och hunden är både rastad och matad.

- När man kommer hem från jobbet och hunden både är rastad och matad.

- När man kan hjälpas åt med matlagandet.

- När man ät tillsammans.

Idag var det agilityträning igen och med förra veckans bra känsla var jag laddad. Dock sjönk modet rätt snabbt då jag inte fick till några svängar alls i början utan allt bara blev blaj. Mycket nya svängar jag inte gjort direkt förut och nya modeller på hur de ska tas. Jag skulle testa alla på en gång och allt blev pannkaka.

Till slut insåg jag ju vad jag höll på med och att jag och Kezo som bara tränar en gång varje vecka faktiskt inte kan ha ambitionen att sätta alla svåra handlingar på svängar som kommer i vår väg. Vi satsar inte på att vinna SM och vi kommer aldrig träna så mycket att vi kommer bli bäst. Dock vill vi har roligt och få till banor med flyt, som passar oss och som får oss att springa lite fortare. Det gör vi inte om varken jag eller Kezo vet exakt hur vi ska göra.

Så när jag funderat och hittat lösningar som kanske inte är efter skolboken, men som passar för mig och Kezo och den nivån vi ligger på tyckte jag det kändes mycket bättre! Det var fortfarande luriga svängar och vi utvecklas fortfarande, men på ett sätt som kändes flytigt och bra!

 

Och så Kezo då förstås!

Jag kan snart döpa om min blogg till bitterbloggen tror jag. Det ska bli ändring på det, men först måste jag bara skriva en sak till.

Jag skulle vilja att ni som röstade blått i förra årets val och säger att ni gjorde det för skolpolitiken kom och var med mig på jobbet en vecka. En dag skulle säkert räcka förvisso. Ni ska vara med mig när barnen springer på varandra för att det är trångt, ni ska vara med mig när de börjar bråka i jakt på uppmärksamhet som inte alltid räcker åt alla, ni ska vara med mig när min kollega har rast eller jag står i köket och diskar medan den andre är ensam med 14 barn och ni ska se mig i ögonen och hävda att ni fortfarande anser att de blåa för en vettig skolpolitik. Att betyg i ordning och uppförande är en lösning som gör att vi inte behöver mindre barngrupper. När barnen börjar få betyg är det försent. Eller borde vi börja ge betyg i förskolan? Skulle det lösa problemen även där? Skulle inte tro det.

Tack för mig.

Pratade med lillasyster igår om att må dåligt av stress. Även om den allra värsta downperioden verkar vara över för den här gången har jag fortfarande ganska tydliga tecken på stress. Jag fick en liten bunt med råd som är ganska lätta att följa för att må bättre och de är väl egentligen rätt glasklara, men när man är nere i träsket och harvar är den enda tanken man kan tänka att man vill sova.. Så därför printar jag ner dem här, så jag kan återvända och påminna mig själv:

1. Det begärs inte mer av dig bara för att du är tjej och nyutexad. Det som begärs är att man gör sitt bästa den tid man jobbar.

2. Ta därför inte med jobb hem. Skriv upp allt du jobbar utöver, som övertid, så att det syns. Alternativt gör inte jobbet.

3. Var aktiv på fritiden så att du inte får tid att tänka på jobbet. Var social och gör roliga grejer.

4. Läs, då kommer du in i en annan värld och kan koppla bort jobbet.

5. Prata med folk du jobbar med och berätta hur du känner.

Det ni gärna får hjälpa till med är det där med roliga saker. Nu, mina älskade vänner, är det snart dags att leka tycker jag! Tack kära syster för att du tar dig tid!

Vissa dagar på jobbet känns som ett maraton. Inte för att de är för långa. Tiden går sjukt fort. Nej, för att man är totalt utpumpad och slutkörd när man kommer hem. Är det straffet för ett syndigt studentliv?

Var på agilityträning i ridhuset ikväll. Två lite längre övningar med mycket handling och mycket byten. Lite kontaktfält, ett slalom och lite tunnlar.

Idag lyckades jag och Kezo verkligen med vårt samarbete. Jag visade rätt, han gjorde som han skulle och allt bara flöt. Sånt där flyt som gör att jag minns varför agility är så kul! Jag var glad och jag peppade och jag sprang. När jag är på det humöret hjälper jag verkligen Kezo att känna sig duktig och vilja jobba lite till. Måste komma ihåg det.

Jag var i en grupp med nybörjare idag. Men som ändå kommit en bra bit på väg och kunde köra samma övningar. Det var kanonnyttigt för mig då jag genom att hjälpa dom när dom fick problem även kunde se hur jag själv skulle göra.

Nu ska jag fortsätta åt samma håll och satsa på tävlingen i Karlstad den 30 januari. Då har vi fyra starter i klass 2. Det ska bli kul!

 

Den finaste jycken!

Lite bilder från förra helgen.

 

 

 

 

 

 

Jag har ju en utbildning som täcker upp både förskola och skola. Jag har behörighet upp till årskurs fem. Jag valde, kanske för att det var där jobben fanns när jag slutade plugga men också för att jag trivs där, att jobba i förskolan.

Jag älskar mitt jobb. Jag gillar att se barnen utvecklas varje dag. Lära sig nya saker varje timme och känslan av att ha en läroplan som låter mig använda lärandet på ett sätt som passar oss. Mig och framförallt barnen. Jag gillar att arbeta i ett arbetslag där alla känner barnen. Där vi kan bolla idéer med varandra och gråta ut när ingenting stämmer. Jag tycker om dokumentationens möjlighet att utveckla mitt arbete och få barnen att känna sig stolta över det vi gör. Förskolan erbjuder så mycket. Vissa dagar kommer jag hem och sliter mitt hår. För att nästa dag få mig att skratta. Massor.

Men ofta när jag träffar nya människor, framförallt inom förskolan, så får jag höra. Du som också kan jobba i skolan, det är väl det du vill sen va? Jobba på riktigt. Men hallå? Varför skulle skolan vara mer på riktigt än förskolan? Varför ska jag känna att jag har lägre ambitioner för att jag anser att förskolan passar mig? För att jag inte trivs i en miljö där vi kräver av barn som inte är mycket äldre än mina små barn, att de ska sitta stilla och lyssna på en stol alldeles för länge.

Förskolan (inte dagis) är inte en förvaringsplats för era barn. Förskolan är så mycket mer och jag är stolt över att vara förskollärare! Faktiskt.

"Förskolan skall lägga grunden för ett livslångt lärande. Verksamheten skall vara rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar. Förskolan skall erbjuda barnen en god pedagogisk verksamhet, där omsorg, fostran och lärande bildar en helhet." (Läroplan för förskolan Lpfö98)

- Hänga in tvätten från..hm... förra torsdagens tvätt..

- Diska

- Bryta mitt mål med 2011 (hallå, jag har klarat massa dagar ju!) och fixa lite dokumentation inför möte på jobbet på måndag.

- Gå minst en långpromenad.

- Träna agility.

- Flyttpacka antar jag..

Igår var jag inte hemma alls. Inte vid datorn alls framförallt. Resultatet?

42 olästa blogginlägg på bloglovin. Troligen hade alla en ruggigt trist dag igår. Eller så har jag för många bloggar att följa. Nu betar jag av i alla fall. Inlägg för inlägg.

Samtidigt väntar jag på att dagens kulinariska upplevelse ska bli färdig i ugnen. Klyftpotatis.

Eller så är den bara rund. En så kallad fluntina. Anja och Johan har två söta katter!

 

 

 

Saga är också söt!

 

Ja, igår åkte jag och Kezo ut till ridhuset igen för att träna agility. Det var kul och jag kände mig verkligen sugen på träning vilket känns bra!

Tre övningar körde vi:

Kontaktfält: Efter en påminelse om att det inte hjälper att rusa av utan att först stanna tyckte jag det gick bra. De där bakslagen efter vila blir mindre och mindre när det kommer til kontaktfält!

Bakombyten: Här var det egentligen inte några problem. Mycket hopphinder med olika varianter av bakombyten och jag tyckte det gick bra! Jämför man våra bakombyten idag mot för några år sedan så är det verkligen som natt och dag. Ett par jaakkosvängar lyckades vi också få till..

Tunnelsug och slalom: Gick väldigt bra att skicka fram mot tunnel igår och överlag i alla övningarna tränade jag på att inte visa för tydligt utan att han själv skulle söka tunneln när jag sa kommandot. Det kändes bra. Slalom körde jag en 4+8-pinnarsvariant och att även där ta bort så mycket hjälp som möjligt och låta honom jobba själv. I vänsterslalom klarar han ett 8-pinnars själv nu med mig en bit bakom. Dock går det inte så fort, men man kan ju inte få allt på en gång. Vi gör ju framsteg!

För att vara första träningen på några veckor kändes det fint. Farten kan ju alltid slipas och svängarna tajtas till ännu mer men överlag hade jag en bra känsla.

 

 

Snart bär det av till stan för att möta upp Julia. Vi ska till affären som säljer lördagsgodis i flaskform. Därefter beger vi oss till Anja i Sturefors. Promenad, matinhandlande, matlagande, ätande, drickande av godiset ur flaskan och allmänt gött häng väntar oss där.

 

I en veloudress nära dig

För tomten kom till mig även den här julen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tack och bock alla älskade!

 

Aldrig har det nog hänt att Falköping legat så här högt upp på den här listan!

 

 

Jag har gjort en ny header till mammas och Teds hemsida. Blev väldigt lik den jag har här, men blev väldigt nöjd! Jag har tagit alla bilder och jag gillar hur de tar sig ut. På hästarnas sida är det mest uppställningsbilder. Headern visar vardagen!

Ja, det gör jag verkligen! Det har varit en underbar vecka på jobbet med sådär lagom lite barn så vi verkligen haft tid att ha roligt! Vi har också hunnit fixa inför vårterminen vilket känns bra! Efter att ha löst av alla andra för att dom ska få planera under hela hösten känns det som att det faktiskt var min tur nu att få lite tid över. Imorgon har vi elva barn i hela huset på 3 personal så vi får nog en mysig dag då också!

Andra saker som får mig att må bra:

- Jag har valt att inte fortsätta med den mentala träningen med agilitygänget. Mental träning som får mig att må sämre mentalt, är kanske inte bra. Det var roligt, men motivationen att läsa fanns bara inte. Nu ska jag ta tag i skönlitteraturläsningen som jag längtat efter under min studietid. Då ska jag inte börja läsa för att plugga igen, även om det är intressant läsning.

- Långa promenader med vänner. Senast igår var jag och Carro, som jag inte träffat på allt för länge, ute i en och en halv timme i skogen och pratade om livet, plugg, jobb och allt mellan himmel och jord.

- En inplanerad kväll med underbara Anja och Julia på lördag för att dricka vin, laga mat och spela spel. Jag ser verkligen fram emot den och det var länge sen jag kände att jag hade ork för en bortkväll.

Jag tror minsann jag hamnat med fötterna ner och huvudet upp igen!

 

Hemköp har allt man behöver och lite till

 

 

Det är nära till jobbet

 

 

Även om jag inte är student längre kan det aldrig vara fel att ha krypavstånd till [hg]!

 

 

Jag har skogen fem minuters gångväg från lägenheten.

 

 

Det är inte så fasligt långt till stan faktiskt. Och eftersom Adde pluggar fortfarande är du ju bra att han har cykelavstånd (ehhh??) till universitetet!

 

 

Även om det inte ser inbjudande ut NU tror jag att en grill och ett glas rosé i sommar kommer göra sig ypperligt på uteplatsen utanför vårt hus!

Nu har det varit så mycket mål och nytt år att ni snart undrar om detta är tiden på året jag lever för och endast nu. Nej, så är inte fallet!

Igår var det återigen dags för jobb. En bra dag med lite lagom mycket barn. Dock lärde jag mig en läxa. När man ska ha matsamling och vill få gruppen att landa lite efter utelek bör man inte hugga tag i boken Håkan-Bråkan och bebismysteriet. Jag hade själv aldrig läst just den boken men visste att Håkan-Bråkan var poppis bland barnen för vi har läst andra böcker i samma serie. Det jag INTE visste var att det stora mysteriet var hur barn blir till!

Att mitt i boken säga "Nä, ska vi bryta här och äta mat, klockan blev visst mycket?" Fungerar inte kan jag säga. Jösses. Det här var ju det mest spännande de läst på mycket, mycket länge! Så jag fick stålsätta mig och läsa om hur pappans snopp stoppas i mammans snippa medan barnen är helt fängslade av bilden på ett naket par. Undrar ni vad diskussionen handlade om under maten? När vi läste efter maten? När vi lekte efter maten? Vi har tittat på bilderna igen, vi har pratat om mammans ägg och pappans små grodyngelsliknande frön. Ja, jösses vilken dag det blev! Men, men. Nån dag kommer de ju att fråga. I vilket fall. Så nu har vi avklarat den biten! För den här gången.

I år var den här listan grymt svår att göra. Förra året hade stora tydliga mål. I år är det mer finlir. Hur vet man att man uppfyller ett mål om det är mer diffust? Men jag väljer ändå dessa mål. För tillsammans kommer det betyda att jag mår bra och är glad. Så mår jag bra och är glad, då har jag ju säkert uppfyllt dom. Och har jag inte det, så skit samma. Jag är ju glad!

Mina och Kezos mål är huvudmålen. Det är såna saker som gör att vi mår bra. Tillsammans. Sen har jag agilitymål för att jag ska ha något att bygga vår träning kring. Men det är en väldigt liten del av helheten vi valt att kalla livet. Men agilityn är en del av detta liv. Och agilityn behöver struktureras upp. Därför fick den hamna här. Bland målen för 2011.

Ida

- Jag ska börja gå fler och längre promenader igen. Försöka släpa med mig nära och kära ut för att göra det roligare.

- Jag ska lära mig att bara säga ja till det jag verkligen vill och orkar göra. Just för att faktiskt orka med det jag vill.

- Jag ska bara ta hem jobb i nödfall.

- Jag ska inte gnälla över utebliven flickvänstid i hårda tentatider.

- Jag ska spontangöra mer saker med nära och kära. Sånt som inte kräver planering och som inte är jobbigt. Bjuda hem på mat. Ta en fika på stan. Ta en promenad i skogen. Etc.

- Jag ska dricka mer te!

Kezo

- Kezo ska följa med på promenaderna jag ska börja ta oftare.

- Vi ska inte tävla för ofta. Det skulle bara leda till stress. Stress leder till att jag hatar att tävla och ångest inför tävlingsdagen. I år ska det vara roligt att tävla och jag vill se fram emot tävlingsdagen. Så inte för ofta. Men jag ska bestämma i god tid vilka tävlingar vi ska åka på och satsa på dom.

- Jag ska bli bättre på pälsvård.

Agility

- Vi ska träna agilityn mer planerat. Det behöver inte vara oftare men mer planerat.

- Självständigare slalom.

- Lära Kezo leta tunnelingångar för att tunnlar är kalasroliga!

- Fortsätta träna Jaakkosväng.

- Jobba mot klass 3. Det behöver inte komma i år, men vi ska börja plocka pinnar i klass 2.

Vi hade en jättemysig kväll hos Karin och Anders i Mariestad med trevligt sällskap, sjukt god mat och lite sing star och guitar hero. Här kommer lite bilder från kvällen!

 

Den vackra värdinnan!

 

 

Jag och kvällens hundar Nellie och Kezo. Kezo tyckte Nellie var sådär rolig men överlag gick det bra!

 

 

Ruskigt god bål!

 

 

 

Den finaste killen

 

 

och den.. eller ja, en tjej

 

 

vi sjöng, vi såg, tjejerna segrade!

 

En av de bra sakerna med kvällen är att Kezo trots att gräsplanen precis utanför lägenheten var ett slagfält i fyrverkerier var stencool hela kvällen. Vi var inne vid tolvslaget då det var som värst men det smällde rätt bra hela dagen och även ute brydde han sig inte alls. Det är så skönt att ha en helt skottfast hund! Jag har ju tränat honom sen han var liten med både arrangerade skotträningar och genom att alltid ha godis med ut och belöna vid fyrverkeritider men sen har jag väl haft tur också att inget obehagligt har hänt.. Och att jag själv är cool när det smäller. Sånt påverkar ju.

 

Tack i alla fall, för en bra kväll!

Som sig bör ska året sammanfattas i bilder. Årets alla delar finns inte på bild och ibland sviktar minnet om var, när och hur olika saker inträffade. Men året finns på bild i stort och här är det!

Det nya året firades in hos Anna och Daniel i Hjo. Så här strålande var jag!

 

 

Vintern varade lääänge!

 

 

Jag läste inriktning mot förskola och gjorde VFU i Tranås som fick mig att inse att förskolan är platsen för mig!

 

 

Vi generationsfestar som gamla FOUL:are. Vi anser såklart att det var bättre förr och har nu fått barnbarnsbarn.

 

 

Börjar umgås på riktigt med Maria då vi pluggar ihop och inser att hon är en av de bättre i mitt liv.

 

 

Jag är mycket hemhemma och funderar på att söka jobb på andra sidan sjön för att flytta hemåt.

 

 

Jag gör min andra tatuering. Våga vara vis på svenska. Sapere aude på latin.

 

 

Så kommer den här killen in i mitt liv. Det ändrar allt. Som ni kanske vet blev jag kvar i Linköping.

 

 

Vilket jag såklart inte ångrar då det kryllar av söta flickor här med! Vi fikar väldigt mycket under våren. Vi pluggar ju och har tid!

 

 

Firar valborg i ett regnigt Ryd

 

 

Jag och Kezo plockade sista pinnen i hoppklass 1 och är därmed klass 2-ekipage på heltid!

 

 

När sommaren närmar sig inser vi att rosévin är en bra sak!

 

 

Fast när det ska firas att vi fått jobb blir det bubbel!

 

 

Vi hade en grym examensfest jag, Julia, Maria och Anja! Men eftersom det här är min blogg får ni en bild av bara mig!

 

 

Börjar jobba som förskollärare i Tokarp, sm planeringsavlösare på tre olika avdelningar. Trivs!

 

 

Vi firar midsommar i Grebbestad med Barreforsklanen!

 

 

Picnikar i trädgårdsföreningen

 

 

Jag och Karin hälsar på Erika i Kungälv för en minst sagt livad kväll!

 

 

Sofi kommer på besök i slutet av sommaren. Vi återupplever gamla minnen genom att gå på Svarta och träffa gamla pateter och dricka lemonad.

 

 

Jag flyttade till Rydsvägen 280. En tvåa på 60 kvadrat. Snart flyttar Adde hit också.

 

 

9 ½ år gammal fick Jonna somna in efter att hastigt blivit dålig i något som visade sig vara en tumör. Jag är tacksam för de två år vi fick tillsammans men är lite arg över att vi inte fick fler. Jag saknar dig!

 

 

Jag rider på ridskola under hösten vilket är hur roligt som helst!

 

 

Jag har en liten inflyttningsfest med de söta flickorna här och ja, vin intas!

 

 

 

 

Laget Hastigt och lustigt där jag och Kezo ingår blir Östgötamästare i agility!

 

 

Det blir en vinter med SNÖ!

 

 

Jag hälsar på Maria i Norrtälje!

 

I december blir jag trött. Sådär trött att jag inte vet vad jag heter. Orken finns inte till något alls och jag fokuserar på jobb, ridhusträningarna med agilityn och ridningen. Lagom till julens närmande börjar jag känna orken återvända igen.

 

 

Kvällar av den här sorten hjälper till när man behöver landa på rätt sida igen.

 

 

Lite julpynt i nya lägenheten

 

 

Vi köper julklappar åt Kezo som vi inte kan hålla oss från att ge honom i förtid. En fårskinnsfäll och en liten råtta!

 

 

Av någon anledning är det här den enda julaftonsbilden?

 

 

En mysig kväll med flickorna på juldagen

 

 

Nyårsafton 2010-2011. Så har det gått ett år.. Ett bra år vill jag påstå. Mycket nytt händer. Nya bra saker. Jag är nöjd!