Jag är förskollärare, och lärare. Jag jobbar som förskollärare dock. På en förskola. Fenomenet förskola är väldigt dåligt rotat i mänskligheten. Det kallas dagis. Till och med av de som arbetar där. Men framförallt av föräldrar och därmed också barn. Barnen ska till dagis och de ska leka.

Egentligen ska jag kanske inte bry mig så mycket. Ord som ord. Dock ligger det ju mer i ordet förskola. En förberedelse för skolan. Vi har en läroplan som vi följer och vi har hårda krav på oss att barnen faktiskt ska utvecklas, språkligt, matematiskt, naturvetenskapligt och ja, i mycket. Vi ska inte bedriva undervisning i den mån att vi har lektioner. Det är viktigt. Dock ska vi i leken förbereda barnen för en värld där de dagligen möter matematiska begrepp och ett skriftspråk. Det är ett stort ansvar och det kräver mycket av oss som arbetar där. Såpass mycket att vi faktiskt har en lika lång utbildning som lärare.

Förskolan är ingen förvaringsplats där barnen "bara leker". På förskolan leker vi oss till utveckling. Vi har roligt medan vi gör det och barn vill faktiskt lära sig saker. Kanske kan vi faktiskt överväga att sluta säga dagis? För barnens skull.