Idag har jag jobbat i Tranås. En annan avdelning än den jag brukar vara på men det gick rätt bra ändå tycker jag. Femåringar är mycket mer av allt men de är härliga de också! Som tur är fick jag dessutom en halvtimme med "mina" småttingar också innan jag var tvungen att gå till tåget. Galet härligt att träffa dom och dom var riktigt glada att se mig också! Vilket fantastiskt jobb man har ändå!

Imorn fick jag några timmar också på samma avdelning som idag. Kunde inte tacka nej fast jag borde plugga men det ska nog hinnas med på något sätt. Känns dumt att jag ska bort i helgen. Den skulle behövas till plugg. Men en farbror som ska gifta sig måste väl prioriteras på något sätt han också!

Jajajaja! Jag fick jobbet! Idag ringde rekorn och frågade om jag fortfarande var intresserad av tjänsten. Lätt att jag var! Jag har ett jobb! Så sjukt glad och lättad. Jag har inte ens slutat plugga än och jobb är fixat. Lättnad.

Nu måste jag ta tag i saker som boende och sånt. Men det fixar sig alltid. Jobbet är ju inte långt från Ryd så har ju ingen tokpanik att lämna korridoren. Har tid att bestämma mig för var och hur jag vill bo.

Tack för all peppning mina kära och tack för alla som redan nu borde lessnat på mitt tjat. Jag ska landa. Typ imorn kanske.

De flesta av er har säkert fått höra det hundraelva gånger redan, men måste ju skriva det här också ändå!

Igår ringde de från ett jobb som förskollärare jag sökt här i Linköping och ville ha mig på intervju! Känns ruggigt bra att det börjar hända saker nu! Även om intervju inte måste betyda jobb så betyder det i alla fall att jag har ett CV och personligt brev som inte är helt åt skogen. Nu ska jag börja nojja över klädval och sånt också. Det gillar vi!

Ja, ni som känner mig vet att barn står mig varmt om hjärtat. Ni vet också att jag gärna funderar över det här med familjeförhållanden. Vad är en kärnfamilj och finns det verkligen en typ av familj som kan klassas som sådan?

Känner ni mig ännu bättre än så anar ni nog att mitt svar på den frågan är nej. Eller ja. Beroende på hur man formulerar svaret. Jag skulle svara så här:

"En kärnfamilj är en familj där ömhet, respekt, glädje och kärlek bygger grunden för en gemenskap där alla känner sig delaktiga och lika mycket värda."

Jag fick ett svar av Sofia angående mitt tidigare inlägg om regnbågsfamiljer och insåg att jag inte är så påläst som jag skulle önska. Jag kopierar in hennes svar direkt:

"...det är lagligt att inseminera två tjejer i Sverige, men längre köer & man får inte skaffa syskon med den andra mamman sen om man skulle vilja det. Kostar olika i olika län också så även här kan det bli en dyr historia. (men såå värt det)

Adoption är också det lagligt i sverige nu av homosexuella par, men det finns inga?? vad jag vet givarländer som går med på att homosexuella adopterar. Så det kan bli en låååång process."

Tack för upplysningen Sofia! Och tack för att du fick mig att återigen börja tänka. Vad tänker jag på? Jo, jag inser att jag under mina 4 år på lärarprogrammet har blivit matad med den klassiska gamla kärnfamiljen med mamma, pappa, barn och att denna familj väldigt sällan ifrågasätts och diskuteras. Vi går ut som färdiga lärare, redo att möta Pelle och hans mamma och pappa. Självklart är Pelle mammas och pappas biologiska barn. Är Pelle standard? Nja.

Jag ska i dagarna skriva en artikel där jag belyser ett valfritt ämne inom förskolan. Nu har jag alltså ett tillfälle att lära mig mer om ett ämne vi läst så lite om på utbildningen. Vilka barnfamiljer möter vi i förskolan och hur kan vi förbereda oss på dessa möten?

Jag har lånat en lunta böcker idag:

- Uppväxt, familjeformer och barnens bästa av Ingrid Söderlind.

- Mot alla odds - regnbågsföräldrars berättelser om att bilda familj och få barn av Karin Zetterquist Nelson

- Adopterad - lämnad. Vald. Och sen? av Lotta Landerholm

- Familj i förändring av Gunilla Maria Olsson

- Död åt familjen av David Coop

- Förskolebarnets relation till sin familj - förändrade förutsättningar och föreställningar av Bo Blomquist

Det är nästan synd att det är ett litet arbete som ska skrivas. Det är roligt att skriva om saker som engagerar.

Nu skrämde jag visst en stackars outbildad mamma när jag hintade vad jag tänkt ta upp i ett tidigare inlägg. Det var såklart inte meningen!

Barn till outbildade blir inte förstörda för all framtid. Självklart inte! Dock finns tendenserna att barn till outbildade i sin tur inte heller utbildar sig. Man blir som man umgås till viss del. Självklart finns det alltid undantag och främst handlar det om vilken inställning man som förälder har till studier och arbete.

Föräldrar som inte är utbildade har också ofta andra egenskaper som de uppskattar hos ett barn. De uppskattar lydnad och tenderar att oftare bestraffa sina barn än utbildade föräldrar som ser fantasi och självständighet som några av de viktigaste egenskaperna.

Det är fortfarande en undersökning där dessa tendenser finns. Inga ord är lag. Alla föräldrar är olika och tur är väl det! Vi vill väl inte stöpa alla i samma form?

Som blivande lärare stöter man på de flesta typer av barn. De allra flesta har sin alldeles egna charm. Dock tycker jag att det är intressant att se att dagens skola som ska vara "en skola för alla" ändå visar sig passa allra bäst för en viss typ av elever. Skolan är akademisk redan från början och passar det inte så halkar de med en annan familjekontext ur systemet och väljer att inte fortsätta. Hur ska vi göra för att skolan inte ska skrämma utan intressera fler barn?

Jag trivs. Verkligen! Fortfarande! För första gången sen jag började på lärarprogrammet för 3,5 år sedan känner jag verkligen att jag valt rätt. Måhända vill jag jobba som lärare framöver också, jag har ju behörigheten och trivs där med. Men förskolan känns verkligen så bra.

Eller vad sägs om att sitta i en soffa med en nyvaken liten krabat på 1,5 år i knät som ligger och småslumrar och vaknar till liv? Eller att fylla ett stort kar med vatten och leka, utforsta och plaska där med tre små tvååringar? De lär sig något nytt varje dag och allt är spännande!

Mycket intryck, mycket barn och en rolig dag! Förskolan är roligt! Jag trivs än så länge!

- Hur är det möjligt att så små näsor kan producera så mycket snor?
- När lär sig barn att inte nysa andra i ansiktet?
- Hur sjuk kommer jag bli?
- Hur söta är inte barn i 1-2 års ålder?
- Hur kan man falla så för små barn efter en dag?
- När får min livmoder sin vilja igenom och blir befruktad?

Igår kom det. Mailet från examinatorn. Resultatet var VG-!! Det där minuset är det ju ingen som ser ändå så vi är glada som för ett VG!! Ett VG på examensarbetet är awesome (för att citera en vis man)!!!

Ja, nu har jag ju typ en lärarexamen när detta registrerats. Jag är lärare för de lägre åldrarna! Dags att permanenta sig och köpa fotriktiga skor från ecco?

Igår fick jag rycka in och vikariera i klass 4A i Tranås. Min gamla VFU-klass som jag även vikarierat en del hos förut. Det var kul att komma dit igen och känns skönt att hålla det hela i trim inför framtiden. Snart förväntas jag ju vara färdig och ja, då ska jag ju greja det där på alldeles egen hand.

Det är läskigt att tänka på en framtid som färdig lärare. Men spännande. Ju mer jag är ute själv desto roligare tycker jag det är. Även om vi ibland är oeniga om hur dagen ska framskridas, jag och eleverna, så brukar vi oftast efter ett tag hamna på en nivå som vi tycker är ganska bra. Någon form av rytm och fason blir det. Det ska nog gå bra det här!