Jag hittade ett inlägg från när jag nyss börjat jobba där jag skrev ner ett mål med jobbet som jag hade. Hur gick det med det egentligen?

Bra för det mesta skulle jag vilja säga. Framförallt har jag jobbat mycket med förebyggande arbete. Vi pratar ofta och mycket om hur vi löser konflikter och hindrar dem från att uppstå.

- vad händer egentligen i kroppen när vi blir arga? Vill vi slåss? Vill vi sparka? Vill vi skrika eller bara gömma oss nånstans?

- vad ska vi göra för att ingen ska ta skada när vi blir arga? Ska vi springa ett varv runt huset? Sparka eller slå hårt i en vägg för att bli av med ilskan i fötterna och händerna? Sätta oss och prata eller bara göra något annat en stund?

Sen har jag ganska hårda regler. Jag tolererar inga beteenden som skadar andra. Nolltolerans är mitt motto och det mår vi alla bäst av. Barnen blir trygga av att veta vad som gäller och på frågan vad jag var bra på fick jag av barnen svaret:

- Du är bra på att säga till på skarpen!

Att vara bestämd betyder inte att jag inte är glad och berömmer de bra beteenden. Jag tror att en av mina bästa egenskaper som förskollärare är att jag inte är det minsta långsint alls. Jag kan vara rasande och riktigt arg om det behövs men när allt är utrett är det glömt. Då måste vi gå vidare. Då måste vi sätta oss ner och hitta på en ny aktivitet som fungerar bättre för det aktuella barnet eller den aktuella barngruppen. Det tror jag är viktigt. Bli gärna arg. Men visa att ilska inte betyder att du inte älskar. Ett barn som känner sig omtyckt och älskad klarar av en tillsägelse.

Nu blev det här långt. Har du orkat hit blir jag glad. Och glöm inte. Utan ett fungerande klimat i gruppen kommer ingen kunbskap att inhämtas.