Om jag sticker dig skithårt i tandköttet. Älskar du mig då?

Ett besök hos tandläkaren är tydligen ett måste. Man ska vara rädd om de gaddar man har. För till skillnad från de små, som blir glad för varje ny tappad tand, blir man tandlös om de försvinner.

Jag blir dock lite chockad varje gång jag är där över hur ont allt gör. Ja, jag fick skrapa lite tandsten och ja, det kanske måste göra ont. Men om hon ska mäta en "ficka" i tandköttet med en smal pinne, varför måste den vara sylvass och varför måste hon trycka stenhårt med den så att det gör ont ända in i hjärnsubstansen?

Varför är den lilla spegelns handtag och baksida gjord av kall, stenhård metall?

Varför är mojängen man biter i när man ska ta en röntgenplåt kantig och stenhård så att den skär in i alla delar den kommer åt?

Varför måste man sedan betala en mindre förmögenhet för denna tortyr?

Jag hade i alla fall inga hål. Jippi. Eller nåt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0