Mina vänner på hemmaplan bildar familj på löpande band. Ett stort grattis nu senast till Anna och Daniel som i torsdags fick en liten flicka!

Något annat som hänt är att min kompis Fia skaffat en blogg. Hon skriver så himla mysigt om hennes och Sabinas liv med dottern Thea. Thea är drygt ett år och har ju därför börjat ta del av livet på ett sätt som bilderna fångar på ett så charmigt sätt.

Allt detta gör ju att man börjar längta. Bara lite. Det är inte dags än. Men för första gången känner jag ändå på riktigt att jag är redo att offra det som offras måste för familjelivet. När det är dags för oss. Sen är jag av åsikten att man kanske inte måste offra en massa. Men man kanske inte kan räkna med långa sovmornar på helgerna och sviriga fester för jämnan.

Än är jag ung. Än finns det saker som går före. Men man får väl drömma lite ibland?