Ja, boken alltså. Av Mia Skäringer

Jag har läst den. Lite nu och lite då. Det har tagit tid, men den är ju indelad i krönikor och blogginlägg så det går fint att göra så. Ibland var jag tvungen för jag orkade inte läsa allt på en gång. Jag som trodde jag skulle skratta så jag grät blev en aning förvånad till en början. Det är tungt som fan. Skrivet på ett bra och kort språk och skrattet kommer ibland men det är definitivt inte bara roligt. Det är tunga ämnen och inte alls mycket glatt och tjo och tjim. Jag som följt Mia och Klara rätt friskt fick se en helt annan sida av Mia. En tyngre och mer svårmodig.

Men den ÄR bra! Den BÖR läsas! Men förvänta dig inte att få andnöd i skrattattacker hela tiden. För det får man inte. Man kan till och med få tårar i ögonen ibland.