Igår var det dags igen! Vi for till ridhuset för att träna! Vi var ett rätt litet men tappert gäng vilket gjorde att vi fick en ordentlig genomkörare.

Självständigt slalom, kontaktfält, jaakko och tunnelingångar. Bland annat. Vi får en del "nu förstår jag inte vad jag ska göra så jag skäller och blir arg" men när vi rett ut det hela landar vi på en klart godkänd nivå. Jag antar att det blir så. När man ska utveckla något till det bättre. Ett slalom utan stöd från mig blir såklart inte lika bra som ett slalom med stöd från mig när det är stöd han är van vid. Vi avslutade i alla fall med ett 8-pinnars slalom med mig en bit bakom och en Kezo som jobbar framåt genom hela. Inte så fort, men stadigt framåt!

Tunnlar har jag insett att han inte har ett självklart drag mot. Jag måste följa med alldeles för nära för att det ska bli tidseffektivt! Nu ska tunnlar bli roliga så de belönas och jag blir kalasglad när han tar dem utan att jag behöver med precis hela vägen fram.

Det är ju roligt när man hittar saker som behöver slipas på. När man hittar ställen att spara tid på. För att bli bättre. Samtidigt känner jag att det är lite tråkigt att reparera alla nybörjarfel vi (jag) lagt oss till med under vår färd fram i agilityns fantastiska värld. Tanken på en ny liten rackare lockar lite..