En för alla, alla får barn?
Igår råkade jag som vanligt nu för tiden sitta uppe rätt länge vid dator och teve i brist på trötthet. Slötittade mest till en början men fastnade vid, nån serie med okänt namn, då jag såg att programmet handlade om ett lesbiskt par och deras dotter. En var biologisk mamma, den andra var mamma.
Problematiken genom programet handlade om huruvida ett homosexuellt par var lika bra föräldrar som ett heterosexuellt. Ett ständigt aktuellt ämne. Ett viktigt ämne. Hur avsnittet avlöpte är oväsentligt och blir bara tråkig läsning så jag hoppar direkt in på mina tankar i ämnet.
En anledning till att jag ser detta som ett viktigt ämne, ett ämne jag brinner lite extra för, är för att två av mina bättre vänner gifte sig hösten 2008. Sabina och Sofia. Jag var toastmaster och det var ett väldigt fint bröllop, som de flesta bröllop som sker av kärlek ju faktiskt är.
För de flesta par eller äkta makar i vuxen ålder sparkar ju den biologiska klockan igång förr eller senare. Så även för Sabina och Sofia. Men både du och jag inser ju ganska snart att här finns svårigheter som de flesta heterosexuella par inte behöver tampas med. Vi som hängt med på biologilektionerna vet att det enklaste sättet att få barn är genom att en kille och en tjej ligger med varandra. Man behöver inte ens lämna hemmet.
Sofia och Sabina hade en mycket längre process framför sig. Adoption var uteslutet. Det är inte lagligt (??) och de ville gärna att en av dom skulle vara biologisk mamma. De ville heller inte ha någon pappa som hävdade rätt till umgänge så seminering återstod. Inte heller det är lagligt i Sverige (??) så därför återstod Danmark och ca 7000 kr per försök. Regelbundna ägglossningstester. Ilfart till Danmark vid positivt resultat. Betalande av mycket pengar. Flera gånger för det lyckas sällan på första försöket heller.
Till slut visade stickan ett plus och nio månder senare föddes Thea, en mycket mycket älskad dotter till två människor som dessutom älskar varandra djupt och innerligt.
Alla barn behöver vuxna förebilder. Men är inte personlighet viktigare än kön? Är inte kärlek och en innerlig önskan om barn viktigare än den svenska "kärnfamiljen"? Är det inte dags att inse att vi lever år 2010 och att alla människors lika värde någon gång faktiskt borde införlivas även i verkligheten?
Problematiken genom programet handlade om huruvida ett homosexuellt par var lika bra föräldrar som ett heterosexuellt. Ett ständigt aktuellt ämne. Ett viktigt ämne. Hur avsnittet avlöpte är oväsentligt och blir bara tråkig läsning så jag hoppar direkt in på mina tankar i ämnet.
En anledning till att jag ser detta som ett viktigt ämne, ett ämne jag brinner lite extra för, är för att två av mina bättre vänner gifte sig hösten 2008. Sabina och Sofia. Jag var toastmaster och det var ett väldigt fint bröllop, som de flesta bröllop som sker av kärlek ju faktiskt är.
För de flesta par eller äkta makar i vuxen ålder sparkar ju den biologiska klockan igång förr eller senare. Så även för Sabina och Sofia. Men både du och jag inser ju ganska snart att här finns svårigheter som de flesta heterosexuella par inte behöver tampas med. Vi som hängt med på biologilektionerna vet att det enklaste sättet att få barn är genom att en kille och en tjej ligger med varandra. Man behöver inte ens lämna hemmet.
Sofia och Sabina hade en mycket längre process framför sig. Adoption var uteslutet. Det är inte lagligt (??) och de ville gärna att en av dom skulle vara biologisk mamma. De ville heller inte ha någon pappa som hävdade rätt till umgänge så seminering återstod. Inte heller det är lagligt i Sverige (??) så därför återstod Danmark och ca 7000 kr per försök. Regelbundna ägglossningstester. Ilfart till Danmark vid positivt resultat. Betalande av mycket pengar. Flera gånger för det lyckas sällan på första försöket heller.
Till slut visade stickan ett plus och nio månder senare föddes Thea, en mycket mycket älskad dotter till två människor som dessutom älskar varandra djupt och innerligt.
Alla barn behöver vuxna förebilder. Men är inte personlighet viktigare än kön? Är inte kärlek och en innerlig önskan om barn viktigare än den svenska "kärnfamiljen"? Är det inte dags att inse att vi lever år 2010 och att alla människors lika värde någon gång faktiskt borde införlivas även i verkligheten?
Jag ska nog dit. Ska du? http://norrkopingpride.se/
Kommentarer
Postat av: Hedvig
Jag håller med, heja heja!!
Postat av: Linnea e
Du e så klok Ida! =)
Postat av: Anonym
Inser att jag får läsa bloggen lite oftare.. missar ju såna här fina ord där jag är med!! :P
Du är för söt!
Kan flika in då att det är lagligt att inseminera två tjejer i Sverige, men längre köer & man får inte skaffa syskon med den andra mamman sen om man skulle vilja det. Kostar olika i olika län också så även här kan det bli en dyr historia. (men såå värt det)
Adoption är också det lagligt i sverige nu av homosexuella par, men det finns inga?? vad jag vet givarländer som går med på att homosexuella adopterar. Så det kan bli en låååång process.
Kram på dig!!
Trackback
