Man kan alltså skippa agilityträningen för att inte riskera att springa sönder min hosta och istället sätta upp sitt eget slalom i skenet av gatlyktan när det regnar iskallt ute.

Målet var självgående slalom. Först fyra pinnar, sedan fem. Vi har en hel del att jobba med och Kezo blir lätt låst och skäller på mig när han inte förstår vad jag vill. Men mot slutet tror jag han började förstå lite. Egentligen kan han ju slalom bra. Men jäklar vad jag uppenbarligen stöttar honom i det. Tar jag bort mina hjälper blir han helt hjälplös. Men det kommer. Det ska det göra!

Ja, mamma. Jag belönade framåt med boll. Det gick fint! Tills han tröttnade på bollen. Han är ju dessvärre inte så leksaksfixerad. Men vi ska fortsätta jobba med det här! Det är kul när man hittar något att nöta på på riktigt. Han börjar ju ändå bli rätt stadig på hinder och även om vi har massa småsaker att fila på så är det inte direkt några hinder som behöver tränas ordentligt. Förrän nu!

Nu ska jag njuta av den sista delen av lediga söndagen vid teven hos Adde, som inte kunde låta bli att hoppa in och vara målvakt på en fotbollsmatch. Visst är det charmigt med hobbys? Aldrig i livet att man vill ha en man utan liv. Sen gnäller man när de aldrig har tid. I vanliga fall kan ju jag också göra saker på helgen. Ska bara bli frisk och fit for fight.